Hjälp inte våldtäktsmännen!
På senare tid har jag funnit mig i diskussioner rörande
våldtäkt och den förstörelse som går i våldtäktsmannens fotspår.
Vad som ofta förvånar mig, i den diskussionen, är att människor
känner sig nödgade att dra upp falskanmälningar varje gång frågan
förs på tal. Missförstå mig rätt. Falskanmälningar av alla de slag är
hemska och förkastliga men vad vi gör när vi ALLTID tar upp dem,
i samband med våldtäkt, är att vi spär på myten om att dessa skulle
vara vanligare när det kommer till just detta brott.
Ett brott som i huvudsak begås av män mot kvinnor.
Ett brott som skrämmande sällan åtalas och när de gör
det sällan leder till fällande dom.
Ett brott som inte anmäls på grund av samhällets syn på dess offer.
Skulle falskanmälningar vara frekventare vid dessa brott än vid andra?
Om vi när myten om att de skulle vara det (genom att alltid ta upp det till
diskussion när ämnet förs på tal) när vi också en föreställning om att vi
bör ifrågasätta offret en extra gång jämfört med andra brott.
Hur kan vi någonsin tro att fler ska anmäla när vi är många som upprätthåller de tankemönster som gör att kvinnor drar sig för att anmäla.
Jag ber inte om att vi ska ignorera diskussionen om falskanmälningar helt. Bara om att vi ska ägna den lika mycket fokus som vi gör när det handlar om andra brott. Det vill säga högst måttligt.
Annars tar vi fokus från det stora problemet. Förrövarna. Och ingen blir gladare än de blir när fokus skiftar FRÅN dem TILL offret. Buissness as usual, alltså.
Nu gnäller bebbarna och mina tio minuter vid datorn är till enda.
Solong!
våldtäkt och den förstörelse som går i våldtäktsmannens fotspår.
Vad som ofta förvånar mig, i den diskussionen, är att människor
känner sig nödgade att dra upp falskanmälningar varje gång frågan
förs på tal. Missförstå mig rätt. Falskanmälningar av alla de slag är
hemska och förkastliga men vad vi gör när vi ALLTID tar upp dem,
i samband med våldtäkt, är att vi spär på myten om att dessa skulle
vara vanligare när det kommer till just detta brott.
Ett brott som i huvudsak begås av män mot kvinnor.
Ett brott som skrämmande sällan åtalas och när de gör
det sällan leder till fällande dom.
Ett brott som inte anmäls på grund av samhällets syn på dess offer.
Skulle falskanmälningar vara frekventare vid dessa brott än vid andra?
Om vi när myten om att de skulle vara det (genom att alltid ta upp det till
diskussion när ämnet förs på tal) när vi också en föreställning om att vi
bör ifrågasätta offret en extra gång jämfört med andra brott.
Hur kan vi någonsin tro att fler ska anmäla när vi är många som upprätthåller de tankemönster som gör att kvinnor drar sig för att anmäla.
Jag ber inte om att vi ska ignorera diskussionen om falskanmälningar helt. Bara om att vi ska ägna den lika mycket fokus som vi gör när det handlar om andra brott. Det vill säga högst måttligt.
Annars tar vi fokus från det stora problemet. Förrövarna. Och ingen blir gladare än de blir när fokus skiftar FRÅN dem TILL offret. Buissness as usual, alltså.
Nu gnäller bebbarna och mina tio minuter vid datorn är till enda.
Solong!
