Guud va dåligt samvete jag fick när jag lämnade Rolf ensam hemma (bara 45min, maken var på väg hem) och promenerade ner på stan. Mattes lilla sockerprutt grät, ylade och skällde i panik. Jag hörde honom en bra bit på väg... Men jag intalade mig att han måste vänja sig...

När maken kom hem var han dock som vanligt, glad och tillfreds - inga tecken på paniken jag hört...

Det visade sig dock att hämnd är lugnande för panikslagna små hundar.
Rolf hade brutit sig in i sovrummet, hoppat upp i vår säng, kissat en djävla insjö i makens säng.
Därefter tog han till de stora kanonerna och bajsade en Elefant-bajs på min sida varpå han hoppade ned på min sida om sängen och kissade en ytterligare insjö!!
En fälla liksom, och jag gick i den!

Lömska, onda, hämndlystna vovve-djävel!!