Torterad av körsbärsträdet
Dagen har spenderats i trädgården. Somnade kring 02.00 och vaknade av en glad hund kl 08.00.
Rolf somnar om ifall man säger till honom att somna om men eftersom jag lider av sömnsvårigheter för tillfället så gick jag upp, åt frukost och drog på mig stövlarna.
"Här ska grävas" hojtade jag glatt till djuret och han gladde sig åt att få åka skottkärra till trädgårdslandet. Väl där njöt Rolf av att sola sin kropp medan jag slet i mitt anletes svett! Jag grävde upp tistlar, rensade ogräs och band upp mina blåbärsbuskar. Rolf roade sig emellanåt med att stjäla rullen med snöre om och om igen. Så fort jag vände ryggen till så var de borta! Han är en liten "ninjaHund" den där Rolf. Jag iddes inte skälla på honom eftersom han i övrigt skötte sig snyggt.
Jag menar, han bajsade inte på grannens gård eller skällde på något barn eller tuggade på någon död fågel - sånt uppskattar jag! När mina små älsklingar (buskarna med amerikanska blåbär) fått sitt gick vi över till att plocka hallon. Jag plockade och Rolf åt upp alla bär som jag ratade. Han fullkomligt damsög marken där jag gick fram. Han kommer bergis att kräkas rött ikväll!
När hallonsnåren var damsugna på mogna bär fick jag för mig att jag skulle plocka körsbär...
Körsbärsträdet har varit en följetong. Alla bären sitter nämligen högst upp och trädet är för vekt för att luta steget mot. Allt vi hitintills kunnat göra är att titta suktande på de djupröda bären och önska ner dem. Maken har kommit med diverse konstruktiva förslag såsom att "dressera en apa" eller hyra en skylift. Ap-förslaget kändes lite väl långsiktigt och skyliften för dyr. Som grädde på moset står trädet i ett dike fullt med axelhöga brännässlor!
Jag bestämde mig för att använda all min list och muskelstyrka för att överraska maken med en hink körsbär när han kommer hem från jobbet. Jag bar dit en trappstege, några filtar och en sekatör med teleskopskaft.
Jag klättrade, svor och bönföll trädet. Sakta fylldes hinken. Precis när jag stod i begrepp att knipsa av en tunn gren, dignande med vackra bär, snubblade jag till. Efter att ha vevat med armarna i hopp om att finna balansen tumlade jag ned för dikeskanten, genom alla brännässlor och blev liggande. Jag blir trögt medveten om att jag inte håller i sekatören längre och från ovan kommer den som ett spjut och knockar mig i ansiktet...!!... i tinningen!!
Jävla jävel-ont gjorde det ska jag tala om för er som vill veta!! Djävla djävel-tur att den inte kom med sekatör-delen nedåt. Då hade jag nog inte klarat mig med ett blåmärke. Bara tur att jag inte petade ut ögat på mig själv!!
Så nu sitter jag här och försöker hitta på en bra förklaring till maken när han kommer hem. Jag är blåslagen i ansiktet och bränd på hela kroppen.
Djävla djävel-dumt att tampas med brännässlor i shorts och linne. Jag har tom bränt mig på tuttarna!! Å´smutsig är jag!! Ser ut som om jag lekt mullvad i träskmark!!
Maken kommer att skälla på mig, det är djävla djävel-säkert!
Han kommer att påstå att jag är en fara för mig själv och att jag ska ge faan i att klättra i körsbärsträdet...
Kanske kan han blidkas något av den fyllda hinken...
Nu: Duscha!
Rolf somnar om ifall man säger till honom att somna om men eftersom jag lider av sömnsvårigheter för tillfället så gick jag upp, åt frukost och drog på mig stövlarna.
"Här ska grävas" hojtade jag glatt till djuret och han gladde sig åt att få åka skottkärra till trädgårdslandet. Väl där njöt Rolf av att sola sin kropp medan jag slet i mitt anletes svett! Jag grävde upp tistlar, rensade ogräs och band upp mina blåbärsbuskar. Rolf roade sig emellanåt med att stjäla rullen med snöre om och om igen. Så fort jag vände ryggen till så var de borta! Han är en liten "ninjaHund" den där Rolf. Jag iddes inte skälla på honom eftersom han i övrigt skötte sig snyggt.
Jag menar, han bajsade inte på grannens gård eller skällde på något barn eller tuggade på någon död fågel - sånt uppskattar jag! När mina små älsklingar (buskarna med amerikanska blåbär) fått sitt gick vi över till att plocka hallon. Jag plockade och Rolf åt upp alla bär som jag ratade. Han fullkomligt damsög marken där jag gick fram. Han kommer bergis att kräkas rött ikväll!
När hallonsnåren var damsugna på mogna bär fick jag för mig att jag skulle plocka körsbär...
Körsbärsträdet har varit en följetong. Alla bären sitter nämligen högst upp och trädet är för vekt för att luta steget mot. Allt vi hitintills kunnat göra är att titta suktande på de djupröda bären och önska ner dem. Maken har kommit med diverse konstruktiva förslag såsom att "dressera en apa" eller hyra en skylift. Ap-förslaget kändes lite väl långsiktigt och skyliften för dyr. Som grädde på moset står trädet i ett dike fullt med axelhöga brännässlor!
Jag bestämde mig för att använda all min list och muskelstyrka för att överraska maken med en hink körsbär när han kommer hem från jobbet. Jag bar dit en trappstege, några filtar och en sekatör med teleskopskaft.
Jag klättrade, svor och bönföll trädet. Sakta fylldes hinken. Precis när jag stod i begrepp att knipsa av en tunn gren, dignande med vackra bär, snubblade jag till. Efter att ha vevat med armarna i hopp om att finna balansen tumlade jag ned för dikeskanten, genom alla brännässlor och blev liggande. Jag blir trögt medveten om att jag inte håller i sekatören längre och från ovan kommer den som ett spjut och knockar mig i ansiktet...!!... i tinningen!!
Jävla jävel-ont gjorde det ska jag tala om för er som vill veta!! Djävla djävel-tur att den inte kom med sekatör-delen nedåt. Då hade jag nog inte klarat mig med ett blåmärke. Bara tur att jag inte petade ut ögat på mig själv!!
Så nu sitter jag här och försöker hitta på en bra förklaring till maken när han kommer hem. Jag är blåslagen i ansiktet och bränd på hela kroppen.
Djävla djävel-dumt att tampas med brännässlor i shorts och linne. Jag har tom bränt mig på tuttarna!! Å´smutsig är jag!! Ser ut som om jag lekt mullvad i träskmark!!
Maken kommer att skälla på mig, det är djävla djävel-säkert!
Han kommer att påstå att jag är en fara för mig själv och att jag ska ge faan i att klättra i körsbärsträdet...
Kanske kan han blidkas något av den fyllda hinken...
Nu: Duscha!
förlåt men jag dör av skratt när jag får bilden i huvvet :P
Julia
joh: Det är jag som ska säga förlåt. Jag dödade dig ju nästan :)
Glad att kunna roa!! Må gott!!
joh