Varför "sänkte" du inte svinet...?

Det är vad jag fått höra av välmenande, otänkta människor när jag berättat om mina erfarenheter av sexuella trakasserier. Frågan är konstig men inte ovanlig. De gånger jag utsatts för någon form av övergrepp är det just den frågan jag ställt till mig själv medan jag drunknar i skam, vrede och självförebråelse. Själva frågan antyder att jag själv har ansvar för att se till att detta inte händer mig. Att jag kunnat agera annorlunda och upprätta min heder och därmed slippa stå där med skammen.

Många av mina dagdrömmar handlar om att jag brukar brutalt våld mot gärningsmännen. Jag bryter varenda ett av deras fingrar, sparkar dem i skrevet eller krossar deras överlägsna flin med min knytnäve. Jag har antagit att våld skulle få mig att må bättre. En välriktad spark skulle radera ut min skam...
Ju längre jag skriver på detta inlägg desto mer börjar jag tvivla på den devisen.

Förutom det sjuka i att fråga offret varför denna inte brukade våld mot sin gärningsman, så tvivlar jag på att våld mot mannen i fråga (för det är alltid en man) får skammen att blekna.
Frågan i sig är ju en anklagelse, inte medveten men ändå, och i frågan ligger antydan att det inte kan ha varit så farligt - om det var riktigt illa skulle jag ha brukat våld...

Kanske är det min uppfostran, men min första tanke när något obehagligt händer, är inte att ta till våld. Jag vet inte men det ligger liksom inte i min natur...
Visst, jag är en arg kvinna som ofta gormar och för ett himla liv. Men våldet ligger liksom inte under ytan och väntar på en anledning!!

Nej, den frågan är inte bara klantig, den är ett ytterligare övergrepp som grädde på moset.
Bara för att folk anser mig vara en tuff tjej med skinn på näsan (har inte alla skinn på näsan förresten?) så betyder inte det att jag inte reagerar med chock på något kränkande. Det betyder inte att jag inte är ledsen och rädd, och det betyder inte att jag ska reagera med våld för att slippa känna skam. Misshandel är liksom olagligt i svea rike.

Jag har blivit antastad, stalkad, fått äckliga förslag, sexistiska kommentarer och blivit diskriminerad. Jag har varit i relationer med sexistiska psykopater och fått oanständiga telefonsamtal och SMS. Få är gångerna då jag stått upp för mig själv och skulle jag ha reagerat med brutalt våld varje gång så skulle jag ha nött ut både knogar, knäskålar och armbågar vid det här laget!! Men dagdrömma får jag ju göra och hoppas att jag har sinnesnärvaro att plocka upp telefonen och ringa polisen nästa gång.... För att hoppas att det inte blir en "nästa gång" är orealistiskt.

Kärlek och harmoni!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?