Vad jag lärt mig
Idag hade jag tänkt börja blogga igen. Som en liten terapi, som en krycka... typ.
Men utan press förstås...
Nooou pressure alls... bara att börja .
Börjar utan press att skriva efter, vad som känns som tidsåldrar, och undertrycker (inte) instinkten att skriva: Hamsterpitt, romansallad, plåttermos, glassfot och fisrumpa!!!!
...i panik. Fnissar lite åt mig själv och min briljanta bloggstart som fullständigt demolerat alla anspråk på ordentlighet och ära.
Jag startar upp en lovande karriar med ett inlägg som snarast bör betraktas som rappakalja.
Nu: Brygga kaffe så att min första morgonblogg blir sådär harmonisk som andras blir.
Ni vet? Med paprikan exakt på sne, honungen på youghurten är perfekt ringlad och allt på udda porslin med en ångande tekopp i synfältet.
Jag älskar de frukostbilderna ;)
......................
Pjuh! Kaffebryggen är på och frukosten kirrad! Gott! Varmt! Hemtamt!
Det behövs idag.
Jag har lärt mig så mycket sedan sist jag skrev. Låt mig påtvinga er ett axplock:
Jag har lärt mig att två ungar låter så att öronen gråter, att inte bära en potta (till brädden fylld med kiss) med smör på händerna, jag har börjat upptäcka att världen är lika fuckad som innan jag gick och dukade under för depression och jag har lärt mig att kvinnor som haltar fram som Quasimodo (ni vet, i Notre Dame..!) inte ska bo i hus som är uppdelat på två våningar SPECIELLT om den plejset också innefattar 4500m2 gård...
Det gula huset med den jobbiga trappan och det gudabenådade köket, drömmen, säljs idag.
I skrivande stund sitter jag i ett gulligt litet tegelhus med typ 400m2 gård och en liten boyta at hantera.
Vi fick det perfekta huset men lämnar det som var en drömm. Lycka och olycka blandas som alltid och idag tar de nya över det gula huset. De har, som jag hade, drömmande ögon och massor med energi. De är friska och drömmande och jag vet att deras barn kommer att älska vår gård lika mycket som mina älskade har. Men de älskar också den nya gården, lekparken som är granne och närheten till barn.
Jag har lärt mig att EN katt inte är djävulens seriemördande utsände demon, här för att infiltrera våra hem i kattskepnad... När jag var som mest deprimerad i höstas gjorde jag något djärvt och bokade en sibirisk kattunge, hoppade på ett plan till stockholm, umgicks med älskad bror ett dygn, hämtade katt på arlanda och introducerade Buffy, i vårt hem.
Buffy ligger just nu och ammar/diar fem nya små underverk som eventuellt heller inte kommer att vara satans utsände. Vi vet inte än. De har nyss öppnat ögonen och är särdeles söta. Deras mor är okej men deras pappa vet vi inget om. Jag tänker mig en romeo-lik vildkatt som...
Väljer dock att se det som en jungfrufödsel varje gång jag kommer så långt i tanken.
Mer om vad jag lärt mig snart!
Great to be back people/person!
Over and out!
Vad roligt att se ett nytt inlägg från dig i mitt flöde!
Hoppas ni ska trivas bra i nya huset :)
Kram Regina
Svar:
aliaslillamy
Sandra//Jämställd vardag
Men åh vad härligt att se dig här igen, hoppas ni ska trivas i ert nya hem!
Kram & pepp i massor <3
Svar:
aliaslillamy
Regina
Hej!
Det har faktiskt hänt en del sen sist. Jag har bytt jobb, flyttat och förlovat mig :)
Nu tar jag vara på sista semesterveckan, men för en gångs skull ska det bli kul att börja jobba :)
Kram
Regina