Det nya livet
Mitt Nya liv skulle starta i Måndags men som vanligt blir det inte som en tänkt när ens hjärna tagit semester mer än lovligt länge. Efter en harmonisk och tidig morgon skjutsades barnen iväg till en mörk och igenbommad förskola. Gudförbannade helvetes apanus! Vi försökte alltså lämna barnen en vecka för tidigt. En flytt kan få en mamma att tappa förståndet och glömma de mest välsmidda planer...
Men jag och barnen har det bra. Jag försöker ta det så lugnt jag kan men riktigt som ensam-vila blir det inte när en är så hönsig som jag. Positiv som jag åter blivit fick jag för mig att barnen skulle klippas eftersom grannarna börjar undra om det är barn eller pudlar jag fött upp. En lyckad utflykt senare var barnen klippta och fullmatade med glass eftersom de suttit så stilla. Jag mutar mina barn. Ofta.
Därefter provade vi något som jag fruktat. Helt utan anleldning. Färdtjänst.
Har sett det som sista utposten innan jag officiellt tappat blivit så handikappad som jag i verkligheten varit länge. Vilken lättnad! Så smidigt! Som vanligt kommer hjälpen som en lättnad när jag accepterar läget.
Läget, kort och gott, ser ut som så här: Mår bättre psykiskt än på mycket länge och sämre fysiskt någonsin. (Nästa inlägg blir några fler rader om läget. Hoppas över för er som inte orkar med.)
Piece out!
