Pekpinnar har bara en fördel - de brinner bra! /MyMamman

Jag vet inte varför jag plötsligt börjar skriva utan förvarning eller riktning men en kommentar från en speciell person tillsammans med en övermannande känsla av att tappa kontrollen gör att jag nu försöker strukturera mig runt bloggen. Jag är så mycket just nu:
 
Opererad, knäckt, orolig och deprimerad. Min tanke var att svara Regina som lämnade kommentaren och försöka bena ut hur jag kan ta tillbaka kontrollen över bloggen, livet, tiden och vad jag matar mig med. Ett steg är att återta kontakten med omvärlden. Jag är en del av ett samhälle och med det följer att bry sig om sin omvärld.
 
Problem: Depression, ensamhet, sorg och smärta
Lösning: Rutiner, ett schema, ett mål och vardagslyx för att försöka bli vän med mig själv och kroppen.
(Innan ni tipsar om mediciner osv vill jag tillägga att jag äter stämningshöjande och ångestdämpande men med min sjukdom, EDS, följer att jag svarar mkt lite på tabletter. Jag har inget emot mediciner, tvärtom tror jag många skulle ha nytta av dem, men jag kan inte luta mig så mycket på dem. Tro mig, jag har provat det mesta.)
 
Jag kommer inte att vara helt, utelämnande ärlig men poängen med att uttrycka sig i skrift är att vara sann mot sig själv. Så vad kommer bloggen att handla om??
 
Låt mig ösa axplock över er, jag kommer att reflektera kring:
Sjukdom, handikapp, vardagslyx, psykisk hälsa, feminism, klagande över sakernas tillstånd,
hur man använder rutiner för att hitta meningen i vardagen. Ni kommer att få bevittna recept och tips för vardagslyx på en nivå som en sjuk tvillingmamma klarar av. Ni kommer att se hur jag kämpar för att hitta hopp, reflekterar över andlighet, hur jag med våld tvingar pusselbitarna att passa i livspusslet som är fyllt av  snor, vabb, hett kaffe, mycket snus och en och annan stark drink.
 
Jag har mening. Jag har mina barn och de ger all mening i världen men jag tror att det vore klokt av mig att försöka hitta en egen mening utanför barnen. Det är inte rättvist mot varken mig eller barnen att jag lever för barnen till 100%. Jag hatar att vara klyschig men jag försöker fantiskt hitta mig själv... igen.
 
De senaste veckorna har jag kämpat med att hålla näsan över vattenytan. Maten smakar inget, jag sover illa, jag oroar mig för att andra tycker illa om mig helt utan anledning. Mitt i detta finns skulden och skammen över att inte bidra tillräckligt till familjen. Jag har jobbat sedan jag var 14år och betalat skatt sedan jag var 16år. Nu sitter jag mellan stolarna och går nu in på mitt ANDRA år utan ersättning. Varje krona jag spenderar ger mig dåligt samvete och pga min situation så har familjen svårt att få ihop det ekonomiskt. Tur att min mamma har flyttat in och bor med oss.
Jag vill också snabbt beröra att en mkt nära anhörig gick bort hastigt och totalt oväntat. Hon som inte längre finns med oss är en del av mitt liv som jag vill hålla privat men självklart spelar detta en stor roll i hur jag mår. Jag önskar att jag kunnat vara en större hjälp för henne, att jag varit en bättre medsyster.
 
Jag ska förklara allt. Vad och varför jag är opererad och varför jag väntar på minst en operation till. Jag ska förklara varför jag hamnat mellan stolarna och jag ska förklara varför jag driver ett "case" med patientnämden. Jag är inte rättshaverist men med tanke på hur ont och svårt jag haft det helt i onödan så behöver jag att någon åtminstone får svara på varför ingen trodde mig. De senaste årens smärta är en av anledningarna till att min hjärna nu mår dåligt. Den klarar inte av för mycket intryck och att skriva detta inlägg får svetten att rinna ut för ryggen. Jag har jättesvårt att fokusera och driva igenom. Det känns som om jag bränt ljuset i bägge ändar på tok för länge och nu behövs ingenting för att sätta igång ångest och smärta. Jag känner mig trasig och erbjuder dig att följa mina försök att visa ömhet mot mig själv, kroppen och min omgivning. Jag ska sakta men säkert hitta tillbaka.
 
Kanske är du också ångestdriven, deprimerad, på väg att bli deprimerad eller har bara svårt att stanna upp och njuta. Kanske vill du tillsammans med mig börja sköta om dig själv och reflektera kring varför vi driver oss själva så långt. Eller så vill du flina åt mina skämt och är nyfiken på vilka kreativa grepp jag, pyssel-tanten, ska ta nästa gång.
 
Men nu kör vi. Jag ska upp ur hålet och jag håller mig själv ansvarig genom att skriva om tankar, planer och ideér. 
 
Planen är att må bättre fysiskt och psykiskt men vill ni följa en bantare så har ni kommit fel.
Planen är att bli gladare, orka mer och hitta inspiration. Målet är att bli hungrig och sugen igen. Att längta efter mat och se på det som något annat än ett nödvändigt ont. Därför kommer det att handla om mat men bara om mat på ett positivt sätt utan att fokusera på vikt. Tips mottages gärna men pekpinnarna har bara en fördel - de brinner bra!
 
 


themoneypenny

Vad glad jag blev när jag såg ett nytt inlägg i min feed.
Ville bara säga det.

Svar: <3
aliaslillamy



URL: http://www.themonypenny.se


website

Wow, attractive website. Thnx ... http://freyconsulting.com/__media__/js/netsoltrademark.php?d=tel.co.ua





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?