Stjärnor, Önskningar och Vård-fobi
Godmorgon! Vaknade ledbruten men har lyckats stämma i bäcken och sitter nu med första koppen byxljummet kaffe med alldelens för mycket mjölk. Barnen skuttade glatt iväg till förskolan (välsignade pedagoger, jag älskar dem!) och surrade om dagens stora "happening"... Ville, snart fyra år, är denna veckas stjärna och Otto (brodern) är minst lika glad för sin bror skull. Att vara stjärna innebär att barnet i fråga får äran att hjälpa till att laga lunch till sina kamrater (med kockmössa och allt) samt att barnet får hjälpa fröken med bilderna under samlingen och andra liknande hedersuppdrag. Mina barn är sådär naivt, fnittrigt och vördnadsfullt glada inför "veckans stjärna"-grejen, som bara ett par nästan-fyraåringar kan vara. Att Ville fick äran var länge efterlängtat och i klass med nobellpriset. Älskade, glada, spralliga, busiga och frågvisa ungar.
Deras födelsedag närmar sig och de är så förväntansfulla att jag oroar mig för att de ska sprängas av glädje. Pedagogerna på förskolan säger att mina ungar är ovanligt fantasifulla och "bra" på att leka, hitta på och fundera. Det märks på önskelistan. Ett litet axplock av önskningar:
- En riktig bil (ingen högoddsare)
- Ett jordgubbsträd (här duger ingen planta)
- En snippa (tycker det är orättvist att de är utan)
- Röda ben (...?)
- Holly Blinkers (En bil från "Cars"-filmen som kan flyga
men framförallt: Hon är lila...!!)
- En låda att lägga sina skatter i (som glasbitar, stenar och kapsyler
de hittat), just nu används ett gammalt cigarettpaket det hittade på
cykelvägen...
Nåväl, nu ska jag vila och vänta på ett telefonsamtal från läkare. Jag HATAR kontakt med vården. All kontakt även med de som är snälla, även om det är för min skull och trots att det kan leda till förbättringar. All kontakt, om det så är ett mail, fyller mig med fasa/panik. Jag har vård-fobi. Om det inte vore för att andra drabbas om jag har ont eller mår dåligt så skulle jag aldrig mer söka hjälp. Aldrig. Men om jag kan bli en smula bättre så är det till fördel för mina man/mamma och ffa: MINA BARN. Så nu ska jag sätta mig och nojja inför kommande samtal.
Puss
1 kommentar | AliasLillaMy funderar..., Ehler Danlos och min skruttiga kropp, Lull-lull & Rosa Fluff | Startsidan
Åhh äntligen ett inlägg! Känn ingen press på innehållet. Bara skriv. Tack. Puss.
Svar:
aliaslillamy
Moster