Är vårt samhälle tillgängligt för alla?

Imorgon pågår en mässa på scandic i Skellefteå: "Ett skellefteå för alla".
Den handlar om tillgänglighet och uppmärksammar oss på om vår stad
verkligen är för ALLA? Jag ska vara där och presentera olika uppträdanden
på "lilla scenen", det kommer att vara en mängd olika aktiviteter och klockan
15.00 ska Petter (rapparen) föreläsa. Jag vet egentligen skamligt lite om denna mässa
trots att jag ska vara med och presentera. Förmodligen för att jag i det närmaste gått i ide
med sjuka barn, egen sjukdom och allmän deppighet den senaste månaden medan
min vän Alex slitit som ett djur med att ordna allt... Applåd till Alex!
 
En sak kan jag säga med säkerhet. Min stad är inte för alla. Den är inte tillgänglig för alla och absolut inte anpassad för alla. Det handlar inte om att jag kräver mycket. Sedan jag blev dålig och fick ont har jag dragit ned på att åka in på stan. De gånger jag gjort det har jag blivit skjutsad, haft en bra dag så att jag kunnat gå och har varit helt utslagen efteråt. Nu när jag har rullstolen skulle man kunna tänka sig ett visst mått av ny frihet... icke. Jag är fortfarande beroende av att ha en så bra dag att jag kan gå för egen maskin eftersom jag inte kan göra något på stan i min rullstol. Jag kan inte ta bussen dit med rullstolen utan en medhjälpare, jag kan inte ta mig in i alla affärer och av de jag kommer in i är det mycket få som jag kan rulla runt i och titta som vilken vanlig människa som helst. Höga trottoarkanter gör att jag får rulla den långa vägen runt eller i värsta fall låta bli den delen av stan. Kassorna är ofta så höga att jag måste resa mig ur stolen för att nå kortläsaren (och det är det få rullstolsbundna som kan, jag är undantaget). Det finns ett antal ramper in i och inne i affärer men att rulla upp med egen armkraft är omöjligt för någon med mina leder och svårt för någon med hulken-armar. Kontenta: Jag måste ha någon med mig! Men trots att jag har det är det krångligt och svårt att ta sig fram i affärer utan att välta varu-torn och dra ned kläder från galgar. En väl insatt källa berättade för mig att affärerna får veta innan en inspektion ska äga rum och kan ställa undan ev. hinder (som varu-torn mitt i gångarna och skyltningar) för att sedan ställa tillbaka dem efter inspektionen. På det sättet får de bra betyg i tillgänglighet och jag orkar inte ens försöka ta mig runt denna infernaliska hinderbana. Så dagar som idag, när jag kan gå, passar jag på att åka in på stan, sitta ned vid ett café-bord och skriva om hur oerhört otillgänglig min stad är för mig under mina sämre dagar. Hur är det då för de som inte har lika bra dagar som jag?? 
 
Mässan är viktig för att öka kunskapen om tillgänglighet och uppmärksamma problemen. Kom dit vetja! Imorgon, Lördag den 20:e september mellan 10.00-15.00 
 
Jag är MILT handikappad (om det finns ett sådant uttryck) och kan vissa dagar gå och jag KAN alltid ställa mig upp och gå några steg om det behövs MEN jag får alltid betala ett pris för de saker jag, rent fysiskt, KAN göra OCH jag ska inte behöva det. Alla de som inte KAN anpassa sig efter tillgängligheten lämnas utanför. Fundera på det nästa gång du väljer vilka butiker du ska besöka och kryssar dig fram mellan varorna. Skulle detta vara möjligt med en rullstol??





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?