Idag har jag sålt min lägenhet för att flytta in i myhuset på det nya året. Det känns fint men den praktiska knölen känns som ett smärre berg. Sortera, slänga, packa, bära, städa. Tur att vi är många som bryr oss om varandra och hjälps åt.

De senaste åren har varit som ett reningsbad.  Förändringens starka, för att inte säga vilda flöde, har fört mig långt bort från det liv jag levde och de föreställningar jag hade om framtiden för några år sedan. Tack Gud! Jag har aldrig känt det som att jag ska drunkna. Det finns något slags centerbord som håller mig på rätt köl.

Nu blir jag också renad från ytterligare en massa överflödiga saker och ställer in siktet ännu lite mer mot det angelägna i livet. Det blir på rikt, det här med att sakerna betyder så lite.  Fast det är långt till de som bara får äga en skål och en sked, eller till dom som sitter med en pappmugg utanför systembolaget.

I veckan som vara träffade jag en av många fantastiska kvinnor i västerbottens inland. Vi resonerade kring männen i vår ålder. Dom som vill spela golf och vistas i varmare länder under vintern. Dom som suckar när man vill tala värdegrund och genusfrågor eller över huvud taget tala om angelägna och lite trixiga saker. Dom som tycker att dom förtjänat att slippa det svåra och krävande i livet och som bara vill njuuta när dom nu arbetat ihop till det. Denna vältaliga kvinna sa helt enkelt som så.

”- Så osexigt”.  Jäpp, då var det sagt.

Det är inte viktigt att livet är bekvämt, det är viktigt att man sysslar med det som är angeläget. Make every day count. Tycker jag. 

The Mummy