Igår började den nya inskolningen för barnen. De skrek som besatta och grät så snoret sprutatde redan när de skulle klä på sig. De försökte smita och grät "nej, nej,nej". Jag ville bara vända och ge upp men på något sätt kom vi dit. Efter en ganska lång stund av desperat gråt började de våga titta upp och tillslut börja leka lite försiktigt. Naturligtvis var pedagogerna tvungna att kommentera den nya inskolningen negativt men för mig fanns det bara ett annat alternativ: Att ha dem hemma (vilket skulle bli fel på flera sätt). Mot slutet av den korta vistelsen var de lugna men glada att vi gick hem. Nu är de där med sin pappa och desperationen var mildare idag, det var den. Vi får se. Att de är ledsna vid lämning vet jag är som det ska, men detta är något annat och jag vet att de inte hunnit knyta an till stället eller någon pedagog. Blir det inte bättre snart, och komunikationen med pedagogerna bättre, så kommer jag att hålla dem hemma tills vi får en plats på något annat ställe. Det måste bli en förändring inom en månad.