jag tycker min mus är urgullig
Lyckades jag lura er med rubriken?? Tänkte ni att nu har MyMamman gått och blivit allas vår snusktant??
Vi har en mus i vårt hus. Minst. De var fyra och tre har (enligt den officiella versionen) släppts ut och barnen nickar och håller med om att möss ska bo ute... (liar, liar pants on fire!!) Jag hoppas att de är i mus-himlen och äter cheddar från morgon till kväll. Cheddar och nutella.
Jag tycker de är urgulliga men jag tycker inte att vi kan tillåta dem att leva och förröka sig i vårt kök. Alternativet vore att snillrikt fånga dem och köra iväg dem långt bort från vårt hus men med tanke på att det är en kamp om tiden att få duscha så känns ett sådant sätt, i det närmaste, omöjligt. Inte minst för att de är listiga små rackare som hånar oss genom att springa över köksgolvet när vi sitter i soffan och kollar film. Kort sagt: may they rest in piece. Nu gäller det bara att fånga den fjärde och hoppas att populationen i vårt hus därmed är utrensad. Att skaffa katt vore kanske smart om det inte vore för att hela min familj är mer eller mindre allergisk liksom många av våra vänner. Dessutom har jag lite svårt för katter. Med all respekt för kattälskare, liksom. Jag tycker de är gulliga som kattungar men sedan kan jag inte låta bli att se dem som rovdjur. Jag vill inte att de ska jaga, leka med och döda möss på vårt köksgolv (och jag är väl medveten om dubbelmoralen) och jag tycker de väser otäckt. Jag är rädd att den ska vända sig mot oss och döda oss i sömnen...
Dramatisk??? jag??!? Den korta versionen är att jag helt enkelt inte litar på dem.
De få gånger jag matat andras katter har de tittat på mig som "jag överväger att förtära den föda du ställt fram åt mig...SLAV!" de behöver inte vara tacksamma och jag respekterar att de är individer men måste de vara så snorkiga? Jisses, jag har gått och blivit katt-rasist...
Njut av detta tämligen lättsamma inlägg för snart är hopplösheten över mig igen ;)
