Jag skrev inlägget om tjockis-hat och övervägde att poppa popcorn
Hehe! Jag hade förväntat mig horder av arga kommentarer efter mitt inlägg om tjockis-hat...
Inte från er gulle-läsare utan av idioter som surfat hit för att de sökt efter en tjockis att hata och därmed googlat just "tjockis att hata". Någonstans skulle då titeln till nämnda inlägg leda dem hit och nödga dem att antingen:
a) Börja räkna upp hälsoriskerna med övervikt och uttrycka sin
sorg över att jag inte tar han om mitt "tempel"....
b) Berätta hur de gick från tjock till smal och hur
mycket bättre de mår (läs: känner sig när
de kan handla byxor i storlek 32) och hur mycket
mer de orkar (läs: hur ångesten lättar när de
kontrollerar sin kropp...
c) Välmenande kommentarer av typen "Sådär
säger du bara för att du är lat och gillar glass,
tjockis!" och då hade jag simply svarat: "Ja,
whats your point?"
Men det enda som trillat in var en kommentar av min mamma som berömde min ordsvada och förmåga att vrida frågan ett varv till. Inte för att det är dåligt (jag blev mycket glad, mamma) men jag hade förväntat mig så mycket annat att jag nästan poppade popcorn inför själva tillfället när kommentarerna trillade in. Jag hade också gruvat mig för jag är i grunden sjukt konflikträdd men nu blev det lite av ett antiklimax.
Pjuh, tur att bloggen är så liten så att provocera blir både mindre ångestfyllt OCH mindre spännande, liksom.
tack för att ni inte kallar mig tjockis och att ni med andra åsikter har vett att hålla inne med dem när det kommer till andras kroppar! *Bugar mig i vördnad för mina utomförträffligt artiga läsare*
Jag älskar er!
