Höga förväntningar punkt nu???

Vi har väntat med chips och godis tills ungarna fattar vad det är och själmant tjatar om det.
Jag har i mitt stilla sinne sett framför mig hur vi ska ge dem deras första Lördagsgodis och
deras ögon ska tindra när de piper: "Tack kära moder för gåvan du givit oss förutom livet"
...eller något i den stilen. Höga förväntningar punkt nu???
 
Igår när jag satt vid datorn och maken lagade diskmaskinen (stereotypt? Kanske men jag orkade inte med ett steg till efter gårdagens batalj med kidsen. Shut up!) och plötsligt hör jag ett misstänkt:
"Knaper knaper, kras, kras, knaper!" och titta upp. VEM har lyckats stjäla sin pappas pringelsrör och mumsar som om livet hängde på det? OTTO. I anslutning till mitt avslöjande kommer Vilgot in och tjuter som en mistlur för han misstänker nämligen att hans bror fått något gott och att han själv förbisetts...
 
Well, båda pojkarna fick ett par chips var och vi kom överens om att glömma hela incidenten. I vänta på den "riktiga" Godis/chips premiären! Vi får de hur det går så länge vi vuxna envisas med att ha godsaker inom räckhåll.
 
Godmorgon på er förresten!!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?