Ett tydligt tecken på att jag inte är på väg nedåt

Är lite under ytan orkesmässigt. Igår när jag skrev om barnkläder (igen)
så hade jag svårt att få det sammanhängande och jag tackar gudrun för
stavningskontrollen :D
 
Hjärnan surrar men producerar inte mycket.
Jag har ju varit deprimerad förut och när man
får så här låg energi är det lätt att bli rädd för att
man är på väg nedåt igen. Men då tänker jag på
alla mina åsikter som jag vill få ut, mina planer för
framtiden, inredning, trädgård och sysselsättning.
 
Ett tydligt tecken på att jag inte är på väg nedåt, trots
fysisk och psykisk utmattning är att jag trots allt orkar
längta, planera, drömma och utföra några små projekt.
 
Är jag deprimerad är det sådana saker som ryker först.
Ingen ork till planer och drömmar finns när jag blir deprimerad.
 
Så jag tänker att det är så här att vara småbarnsförälder. Att det är precis det här alla pratar om när de beskriver livet med små barn. Hur lite ork det finns, hur lite sömn man får och hur lite egentid man kan ta ut. De som levt det livet men har stora barn brukar beskriva det som den bästa tiden i deras liv. En tid de önskade att de kunnat njuta mer av. Det stärker mig. Jag lever ett hektiskt liv och har lite ork, men orken räcker i alla fall till att njuta i korta stunder. Det lyckorus jag kände när de äntligen kom till världen har avtagit men finns där någon stund varje dag (ofta när de sover :D haha). Och att jag orkar tänka tanken om fler barn visar väl på att det underbara väger upp det utmattande jobbiga?! Men i mitten på denna vecka känner jag hur min kropp protesterar vilt mot allt, hjärnan är grötig och musklerna ömma. Tur att svärföräldrarna är här! Tur att hjälp finns och tur att jag orkar planera min framtid. I sommar går jag in i en ny tid men ny sysselsättning och nya mål.
Mer om det en en annan gång!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?