Joo, mina ungar gillar ketchup...
Om jag ställer fram en skål tortelini framför mina små gourmet-barn
så beter de sig som dommarna i Masterchef. De tittar misstänksamt
på anrättningen, petar lite och kanske lyfter de upp en, mellan tummen
och pekfingret och luktar på den. Sedan upphäver de en kör av små pip
som arbetar sig upp till rena vrål. En kakkafoni av gastronimiska order
till mamman. Dessa pip betyder typ:
Vilgot: " Ketchup!"
Otto: "Vad besatte dig att servera pasta utan ketchup!?"
Vilgot: " Keeeetchup!!!"
-
Otto: "Sådärja! Titta Vilgot, mamma fattar. Hon tar fram
ketchupen! Äntligen, som vi har fått böna och be"!
Vilgot: "Jaa du Otto, men bara hon inte försöker spruta
ketchup lite hur som helst! App app app mamsingen!
Du vet hur vi vill ha den!"
Otto: "Sådärja, en ketchupplutt på VARJE tortilini, jajjamen!
Hurra, hurra, hurra!"
Vilgot: " Nu går eländet, som mamma dristar sig till att kalla
mat, iallafall att äta! Våga prova nåt annat än halv-
-fabrikat morsan!"
Johorå! Det är som att ha två korta Gordon Ramsey vid matbordet!
Haha, go'ungar!
sofie