Barnlöshet - orättvisan

Apan skriver i sin blogg om missfall och det svåra när man inte lyckas bli gravid.
Ett kärt ämne för mig som de flesta vet. Vår väg var lång och svår. Kanske är det
något man måste uppleva för att förstå. Kanske kan några få empatiska själar förstå
ändå. För en del krävs bara några månader av uteblivet plus på stickan för att sorgen
ska få fäste. I mitt fall tog det omkring fyra år att bli gravid och sorgen fanns med
under de sista tre åren. Vi ägnar så många år åt att skydda oss minutiöst fastän vi inte
ens vet om vi är fertila. Slå upp ironi i ett lexikon och kanske finns där en bild av
preventivmedel...
 
Det som hjälpte mig en aning var att ge upp tanken på rättvisa.
Rättvisa och biologi/fertilitet hör inte ihop. Du kan göra allt rätt och
förbli barnlös medan de som inte vill/kan ta hand om ett barn lyckas
på första försöket och allt däremellan. För varje gång du gör ett IVF-
-försök har du lika stor chans. Den varken ökar eller minskar på femte
försöket. Jag varken snusade, drack eller tog en värktablett på ett år
och jag blödde likafullt varje månad. DET ÄR INTE RÄTTVIST!
Och det fann jag lite tröst i. Det finns ingen mening i vem som lyckas
eller misslyckas och de viktigaste faktorerna är utom räckhåll för oss
att påverka. Varje gång läkarna planterade in ett embryo i min livmoder
fick jag höra att det var utom min kontroll. Ville embryot stanna så skulle
det göra det. Det var utom min kontroll. Sorgligt och trösterikt på samma
gång. Vi får en hand,med kort, delat till oss utan byten eller chans att
fuska. Att bli biologisk föräldrar på naturlig väg är inte möjligt för alla.
 
Hur vi sedan går vidare är en annan sak. Det finns så många sätt att bli förälder
idag och för mig fanns aldrig alternativet att ge upp föräldradrömmen. På något
sätt skulle jag bli mamma och biologin var underordnad i mitt fall. När vi gjorde vårt senaste
IVF-försök var jag redan inställd på adoption. Men det embryo som då hamnade i mig
ville vara kvar, delade sig och nu är jag tvåbarnsmamma. Mirakel eller envishet?
 
Förmodligen både och.
 


Sofie

Jag får fortfarande tårar i ögonen varje gång jag läser om er jobbiga resa, som slutade så perfekt. Sköt om er! :)

Svar: Tack gulle-sofie! Du var allt en sann vän ska vara när vi hade det som jobbigast!
aliaslillamy



URL: http://sofiesilwer.blogg.se





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?