Mums!
I två veckor har jag och bebbpappan disskuterat att vi måste köpa haspar
för att haspa skafferidörren, toadörren och tvättstugedörren. De får gärna vara
därinne men inte själva. Då uppstår alltid katastrofer. Klättrande, ramlande
och uthällda saker, för att bara nämna några. Men vi har glömt eller prioriterat
bort för än så länge kan de inte öppna ordentligt stängda dörrar...
Ja, ni ser ju var jag är på väg :)
När jag lagade lunch stod Vilgot som vanligt och försökte bryta sig in i skafferiet men jag var inte så uppmärksam för jag VISSTE ju att jag stängt den. Plötsligt hör jag ljudet som bara kan orsakas av att någon häller ut ett plockepinn... eller ett helt paket spagetti...
Oh, yeah! Bebbsen spred ett spagettipaket över hela köksgolvet och roade sig med att trampa sönder dem. Och när jag gormade åt dem att ge tusan blev de arga på sin mamma och stampade än värre med fötterna. Mitt i allt inser jag komiken och får hålla mig noga för att inte tokskratta åt eländet.
Det händer mig ofta. Att det komiska i situationen slår mig.
Som när jag fann båda bebbsen stå på köksbordet och skyndsamt bita i så många frukter den bara kan hinna med. När de ser att de blivit påkomna ler de sina soligaste leenden och säger:
"Mmmmmum!" (mums!)
