Hur gör ni med klätterapor?
Men om de är pipiga precis när jag är på väg att somna så stör de ut
min sömn för ett tag. Lika bra att stiga upp, ta ett par alvedon och
vandra geom huset ett tag. Åsså vaknar de ju tidigt å vill komma
över till vår säng. Sedan är det full fart några timmar.
Häromdagen var det Vilgot som hade en olycks-dag med blåöga och fläskläpp.
Av egen förskyllan och med Ottos hjälp. Han har för vana att veva med leksaker
och den som är i vägen brukar få sig en känga = Vilgot
Igår var det Ottos olycks-dag. Han klättrade upp på en pall och försökte krypa ned
med huvudet före. Han blev biten av sin bror och han missbedömde höjden av soffbordet.
För att bara nämna några olyckor.
Jag försöker att låta dem utforska själva utan en mamma som konstant hönsar men det fungerar ju inte när en ettåring får för sig att klättra med huvudet före ned från möbler...
Jag tycker att hjälm i hemmet är att gå för långt men ibland känns det onekligen påkallat.
Att klättra är ju det roligaste han vet. Hur gör gjorde ni andra rutinerade mammor?
Ska man vakta så gott det går eller köra med ajaj när han "apar sig"?
Hej!
Jo jag vaktar allt jag kan, jag sitter bakom min 9,5- mån på golvet när han drar sig upp mot möbler etc. Det är ju ett uppdrag som heter duga, men vill minimera antalet trauman mot skallen, det är ju en ganska kort period dom är instabila vid stående etc. När det gäller klätterapor är jag också nästan nolltolerant mot klättring på möbler, för där kan det gå riktigt illa, om det är lite högt och man har otur. När mitt större barn var 1,5 år ramlade hon från stående på golvet på en plastback med munnen och slog in ena framtanden hela vägen till tandköttet. Självklart kan man inte förutse allt, men minimera risken är min melodi. Jag plockar bort alla frestelser i möbelväg, sätter soffan mot ett görn för att minimera antalet platser att ramla ner ifrån etc. Vi har skruvat av benen på dubbelsängen så att den står direkt på golvet, för att minska fallhöjden. och har plockat bort ALLA prydnader, allt som går att dra ner...mjuka hjälmar är inte så dumt om man har klättriga barn faktiskt. Sen plockar jag bort alla tunga hårda leksaker om det är risk att ena barmet kastar dom på det andra etc. Tids nog lugnar dom ner sig faktiskt =)
Lycka till!
Helena
E hade en period då hon ramlade raklång bakåt. Och då var det nära på hjälm men från en dag till en annan så lärde hon sig att sätta sig. Nu är det istället klättring och korvning (ja det står korvning) som är på agendan. Det enda man kan göra är att passa, låta dem klättra men sen när de ska ner att man vänder dem och visar att man backar ner. Ett evighetsjobb men rätt som det är lär de dig att backa. Sen kan man inte vara överallt jämt, barn gör sig illa och det är varken första eller sista gången de kommer få en känga av sin bror. Sen kan man såklart minska riskerna att ställa bort vissa saker som är onödigt att de frestas av men vi har inte plockat bort så mkt till E. Men det är ju extra svårt att hinna med på alla upptåg när man är en vuxen mot två klätterapor.
NIna Ruthström - bloggar från spinnsidan
Jag har låtit Ville klättra men varit där för att fånga när det har behövts. Jag tänkte att om han märker att han ramlar så lär han sig. Men jag vill inte att han ska behöva lära sig genom att slå sig.
Vet inte om det berodde på vår metod eller på om det blivit så ändå men han är bra på att klättra OCH bra på att avgöra när han ska låta bli. Har ramlat och slagit sig mycket lite.
Kommenterar sjukt lite nu för tiden men läser alltid dina ord. Och uppskattar dom. Så du vet.
Annelie