Att vara trettio
Det är rätt skönt att vara trettio. Jag har varit det i ett dygn
och kan konstatera att det är helt okej. Inte speciellt speciellt
men helt naturligt och vardagen är densamma nu, dagen efter,
som dagen innan. Trettio smettio! Jag hoppas att jag med min,
numera aktningsvärda ålder ska ha mer pondus att lägga bakom
mina ord, mer självkänsla och mer mod att försvara min integritet
mot analkande attacker. För varje gång man släpper förbi något som strider mot
ens värdegrund så knaprar det i kanten på integriteten. I år vill jag
vara mer rakryggad och släppa förbi färre kommentarer och handlingar
som naggar mig och min självbild i kanten.
Gårdagen var ett enda långt kalas med idel goda vänner, fina presenter och glada tillrop.
Igårkväll när sorlet lagt sig konstarerade jag att jag kände mig... omtyckt.
En känsla som jag kan leva på när det kniper liksom tacksamheten till alla
som visade mig sådan kärlek. Det är värdefullt.
Omtyckt. Inte ett ord jag vanligtvis använder om mig själv men den känslan var en oöverträffad present. Jag blev glad. Lycklig. Tack!
P.s. Bilder och festfakta kommer framöver. Nu ska jag natta griniga och snoriga bebisar samt vinka av maken innan han åker på bio. Det har han förtjänat. Min älskade! D.s.
och kan konstatera att det är helt okej. Inte speciellt speciellt
men helt naturligt och vardagen är densamma nu, dagen efter,
som dagen innan. Trettio smettio! Jag hoppas att jag med min,
numera aktningsvärda ålder ska ha mer pondus att lägga bakom
mina ord, mer självkänsla och mer mod att försvara min integritet
mot analkande attacker. För varje gång man släpper förbi något som strider mot
ens värdegrund så knaprar det i kanten på integriteten. I år vill jag
vara mer rakryggad och släppa förbi färre kommentarer och handlingar
som naggar mig och min självbild i kanten.
Gårdagen var ett enda långt kalas med idel goda vänner, fina presenter och glada tillrop.
Igårkväll när sorlet lagt sig konstarerade jag att jag kände mig... omtyckt.
En känsla som jag kan leva på när det kniper liksom tacksamheten till alla
som visade mig sådan kärlek. Det är värdefullt.
Omtyckt. Inte ett ord jag vanligtvis använder om mig själv men den känslan var en oöverträffad present. Jag blev glad. Lycklig. Tack!
P.s. Bilder och festfakta kommer framöver. Nu ska jag natta griniga och snoriga bebisar samt vinka av maken innan han åker på bio. Det har han förtjänat. Min älskade! D.s.
