I Stockholm bodde vi en natt på hotell. Underbart.
Att släppa lös ungarna på en begränsad yta där få
värdefulla grejer finns (och inga är dina) och inga
faror lurar. Jag och Ville kom först till hotellet och var
svettiga, trötta och smutsiga. Jag klädde raskt av ungen.
"Här ska det springas nakefis!" hojtade jag glatt och
ungen var inte sen att glatt rusa runt och undersöka.

Jag klappade mig själv på axeln för gott föräldraskap
och tänkte glatt att kissar barnet är det ju bara att torka upp!
(Med hotellets handukar förståss.) No harm, no foul!

Så satte jag mig skönt tillbakalutad och ringde MyPappan
för att kolla deras status medan jag njöt av en stormförtjust unge som
lekte Speedy Gonzales mellan säng, soffa och badrum.

Så rusar han fram till mig (medan jag meddelar MyPappan mitt geniala drag)
ställer sig PÅ mina fötter och kissar... Del ett av min plan failade grovt men vad
gör väl lite tvätt tänkte jag. Varpå ungen kliver ned från mina fötter och halkar
(a`la papphammar) i sitt eget kiss...

Uppenbarligen finns det ingen platts i detta universum där man kan släppa lös sina ungar "nakenfis" och komma undan, såväl, tvätt som kroppsskador på ungarna. Onödig information är
att ungen skrek som en mistlur och den glada stämningen var som bortblåst...
Är ännu oklar varför barnet valde att ställa sig PÅ mina fötter innan han kissade, typ en liter, som han hållit inne med till denna högtidsstund...

resten av vistelsen innehöll fler missöden, missberäkningar och galenskap men lämnade överlag ett glatt och lyxigt intryck ändå... hur ofta bor man på hotell med bebbsen liksom?