Våffelmetaforer är konstiga

Fredaaaaaaa! (Försöker uppbåda entusiasm!)
I veckan har en molande känsla av otillräcklighet gnagt mig.
Bebbsen kräver mer och mer uppmärksamhet och den räcker
hela tiden precis till dem båda men inget blir över och kräver situationen
bara liiite till så räcker jag inte till. Känner mig som en för lite klick sylt
till två stora våfflor. Det är gott men jag skulle vilja kunna vara mer,
vara en större upplevelse, smaka lite mer än bara tillräckligt.

Våffelmetaforen är konstig, jag vet, men jag är också lite hungrig idag.
Vad som behövs är enkelt och oundvikligt. Jag behöver vår. Men vädergubborna
säger att mer snö är att vänta. Än är vintern på frammars och först om en månad eller två
kan vi vara ute, njuta av solen och klafsa runt i trädgården.

Nynnar på "Sov du lilla videung" och försöker hålla ut.

"Sov du lilla videung, än så är det vinter.
Än så sova björk och ljung, ros och hyacinter.
Än så är det långt till vår, innan rönn i blomma står.
Sov du lilla vide, än så är det vinter."

Ibland så suger norrland!


moster

Vi som är långt ifrån och längtar är glada över att du prioriterar att blogga! Det är en ljusglimt i min tillvaro (även när inläggen inte handlar om barnen)! För att äckla dig lite kan jag säga att här är nästan all snö borta och snart kan jag börja med trädgårdsarbete.



URL:


Sofia Ekström

jag tycker att våffel-metaforen var högst begriplig. tror jag anar hur frustrerande det är! men jag tror ändå att du är världens bästa mamma till dem, även om du känner att du är för lite sylt.



URL: http://ekstromsofia.blogg.se/





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?