Avledningsmanöver
Idag har det varit grinigt. Mamman har varit trött, pappan likaså och barnen har varit pipiga.
Ibland säger jag till maken att vi måååste komma ut och göra något för att barnen är understimulerade. Det är ett rätt vanligt sätt att ljuga för sig själv tror jag. Vad man/jag menar
är "JAG orkar inte stimulera/leka med dem". Men är det så så är det så. Vi packade ihop oss
och åkte och köpte skräpmat till oss, morbror Bobbo, moster och Morfar. Sedan svängde vi förbi mitt jobb och matade oss allihop. (Jag jobbar i ett familjeföretag.) Sedan åkte vi och fixade pass till kidsen, gjorde ärenden och avslutade med en glass på Ainas med faster Theres och Tobbe.
Allmänt lyckad avledning av griniga barn om jag får säga det själv. (Och det får jag ju.)
Men barnen fortsatte vara griniga och Otto hängde bara i barnstolen och petade håglöst med sina
ketchup-bombade köttbullar. Han orkade inte ens bry sig när Ville stal köttbullar från honom.
Sedan skulle pappan leka med barnen medan mamman stökade i köket men han ropade ganska snart att det knappast skulle gå att hålla dem vakna till sängdags. Så vi satte oss och lät dem tupplura i våra famnar en stund. Maken började surra om att Otto kändes varm men jag viftade bort det för det var ju så supervarmt ute (och inne) idag. När de vaknade tempade maken Otto och tempen visade på 38,9 C. Jaaahapp! I förnekelse, som jag var, skyllde jag återigen på vädret och föreslog ett svalt bad för gossarna varpå tempen, efteråt, visade på 39,2 C. Då var det bara att köpa att ungen inte mådde bra och vi fixade kvällsgröten.
Vilgot "pruttade" ut varende sked med bestämda små läppar och Otto åt lite lojt varpå han kaskadspydde upp dagens alla mål...
Efter att iprenet verkat tog han sig dock men inte tillräckligt för att sedvanligt stjäla leksaker av Vilgot utan tultade runt och gnuggade sig i ögonen. Vilgot var dock i sitt esse, förvånad över att få ha sina grejer ifred och lekte vilt med en flugsmälla. Sedan blev det telletubbies och nu har de somnat helt slagna i min famn. Man undrar ju vadmorgondagen ska bjuda på...
Jag är dock hoppfull. Myfamiljen har ju ståt tut med en hel del i sommar redan så nu borde det vända snart...
Ibland säger jag till maken att vi måååste komma ut och göra något för att barnen är understimulerade. Det är ett rätt vanligt sätt att ljuga för sig själv tror jag. Vad man/jag menar
är "JAG orkar inte stimulera/leka med dem". Men är det så så är det så. Vi packade ihop oss
och åkte och köpte skräpmat till oss, morbror Bobbo, moster och Morfar. Sedan svängde vi förbi mitt jobb och matade oss allihop. (Jag jobbar i ett familjeföretag.) Sedan åkte vi och fixade pass till kidsen, gjorde ärenden och avslutade med en glass på Ainas med faster Theres och Tobbe.
Allmänt lyckad avledning av griniga barn om jag får säga det själv. (Och det får jag ju.)
Men barnen fortsatte vara griniga och Otto hängde bara i barnstolen och petade håglöst med sina
ketchup-bombade köttbullar. Han orkade inte ens bry sig när Ville stal köttbullar från honom.
Sedan skulle pappan leka med barnen medan mamman stökade i köket men han ropade ganska snart att det knappast skulle gå att hålla dem vakna till sängdags. Så vi satte oss och lät dem tupplura i våra famnar en stund. Maken började surra om att Otto kändes varm men jag viftade bort det för det var ju så supervarmt ute (och inne) idag. När de vaknade tempade maken Otto och tempen visade på 38,9 C. Jaaahapp! I förnekelse, som jag var, skyllde jag återigen på vädret och föreslog ett svalt bad för gossarna varpå tempen, efteråt, visade på 39,2 C. Då var det bara att köpa att ungen inte mådde bra och vi fixade kvällsgröten.
Vilgot "pruttade" ut varende sked med bestämda små läppar och Otto åt lite lojt varpå han kaskadspydde upp dagens alla mål...
Efter att iprenet verkat tog han sig dock men inte tillräckligt för att sedvanligt stjäla leksaker av Vilgot utan tultade runt och gnuggade sig i ögonen. Vilgot var dock i sitt esse, förvånad över att få ha sina grejer ifred och lekte vilt med en flugsmälla. Sedan blev det telletubbies och nu har de somnat helt slagna i min famn. Man undrar ju vadmorgondagen ska bjuda på...
Jag är dock hoppfull. Myfamiljen har ju ståt tut med en hel del i sommar redan så nu borde det vända snart...
