Bland vargarna
Vi var där 35 minuter innan de öppnade. På bytardagen alltså. Ändå hamnade vi
längst bak i en ringlande kö full av mammor och pappor med Ikea-kassar slängda över
axlarna. Själv hade jag två ica-kassar i väskan (nybörjarmiss) och det började sakta gå
upp för mig vilken "happening" detta var. Snart skulle dörrarna slås upp och som traditionen
bjuder rusar alla in och börjar ROFFA åt sig kläder, skor och leksaker från de dignande borden.
När deras Ikea-kassar och hockeytrunkar fyllts sätter de sig i ett hörn och sorterar ut de prylar
de verkligen vill ha och lämnar tillbaka resterna. Det ska, enligt legenden, finnas så mycket (och vara så billigt) att det är värt ett smärre krigstrauma för att smörja garderobs-kråset.
Så gick i alla fall snacket i kön. Jag och Alex funderade vad vi gett oss in på. Såg inte alla andra
smått galna ut? Laddade och rustade till tänderna? Jag kände mig som ett lamm bland vargar. (Visserligen vargar i Foppatofflor men icke desto mindre vargar.) Hoppet om att Alex skulle vara min "varg-kompis", och hjälpa mig genom detta äventyr, grusades när jag såg hennes nervösa blick - vi var båda nybörjare. Det var bara att hacka i sig. Bakom oss fylldes kön på och genom fönstret såg vi högar med barnkläder som väntade på att erövras.
Jag, halvt om halvt, väntade mig en trumpetfanfar när dörrarna slogs upp och beredde mig att slåss för mitt liv (Eller åtminstone för en Polarn&Pyret- body i gott skick) och beträdde slagfältet. Väl inne var situationen inte lika skrämmande och jag fyllde snabbt mina ica-kassar och sorterade sedan noga ut godbitarna innan jag betalade. Likförbannat kom jag hem med flera plagg i storlekar som pojkarna, sedan länge, växt ur. Trösten torde dock vara att plaggen kostade mellan fem och tio kronor och knappast påverkade min hushållskassa nämnvärt.
Så har jag då upplevt min första klädbytardag och kan konstatera att jag är, om inte biten, så åtminstone lite knaprad på. Till våren kommer jag att stå där, en timme i förväg, med Ikea-kassar fulla väskan och en Redbull i näven. För fynden finns där. Man måste bara våga sig in i vargarnas näste för att sortera ut dem.
längst bak i en ringlande kö full av mammor och pappor med Ikea-kassar slängda över
axlarna. Själv hade jag två ica-kassar i väskan (nybörjarmiss) och det började sakta gå
upp för mig vilken "happening" detta var. Snart skulle dörrarna slås upp och som traditionen
bjuder rusar alla in och börjar ROFFA åt sig kläder, skor och leksaker från de dignande borden.
När deras Ikea-kassar och hockeytrunkar fyllts sätter de sig i ett hörn och sorterar ut de prylar
de verkligen vill ha och lämnar tillbaka resterna. Det ska, enligt legenden, finnas så mycket (och vara så billigt) att det är värt ett smärre krigstrauma för att smörja garderobs-kråset.
Så gick i alla fall snacket i kön. Jag och Alex funderade vad vi gett oss in på. Såg inte alla andra
smått galna ut? Laddade och rustade till tänderna? Jag kände mig som ett lamm bland vargar. (Visserligen vargar i Foppatofflor men icke desto mindre vargar.) Hoppet om att Alex skulle vara min "varg-kompis", och hjälpa mig genom detta äventyr, grusades när jag såg hennes nervösa blick - vi var båda nybörjare. Det var bara att hacka i sig. Bakom oss fylldes kön på och genom fönstret såg vi högar med barnkläder som väntade på att erövras.
Jag, halvt om halvt, väntade mig en trumpetfanfar när dörrarna slogs upp och beredde mig att slåss för mitt liv (Eller åtminstone för en Polarn&Pyret- body i gott skick) och beträdde slagfältet. Väl inne var situationen inte lika skrämmande och jag fyllde snabbt mina ica-kassar och sorterade sedan noga ut godbitarna innan jag betalade. Likförbannat kom jag hem med flera plagg i storlekar som pojkarna, sedan länge, växt ur. Trösten torde dock vara att plaggen kostade mellan fem och tio kronor och knappast påverkade min hushållskassa nämnvärt.
Så har jag då upplevt min första klädbytardag och kan konstatera att jag är, om inte biten, så åtminstone lite knaprad på. Till våren kommer jag att stå där, en timme i förväg, med Ikea-kassar fulla väskan och en Redbull i näven. För fynden finns där. Man måste bara våga sig in i vargarnas näste för att sortera ut dem.
Julia nästa söndag är det klädbytardag i ragvaldsträsk
Sofie
Haha... fantastisk beskrivning! Jag var på min första (och hittils enda) klädbytardag för ett par år sedan och minns att när min panik-känsla väl hade lagt sig så stod jag bara i ett hörn och skrattade åt alla galna människor. Tänk att klädbytardagar kan vara ett sånt Äventyr :-)
Jenny Andersson,