Är det bara jag som är en bekräftelse-slampa??
Jag är en sån´där bekräftelse slampa. Joho! Det är säkert!
Jag vill att alla ska älska mig. Inte bara acceptera eller gilla.
Alla måste älska mig annars är det fel på världen...
...och jag jobbar på det. Att skita i vad folk tycker alltså.
Med mer och mindre lyckade resultat... och om någon inte verkar
gilla mig så försöker jag tvinga dem.
Jag brottar inte ned dem och kittlar dem tills de skriker
"Jag ger mig, jag ger mig!" (Men jag skulle vilja!) jag försöker
bara vara ÄNNU mer älskvärd till den punkt där folk måste
tycka att jag är creepy. Ofta antastar jag folk med min älskvärdhet
som kanske egentligen inte har något emot mig men som snabbt
kan FÅ det eftersom jag "stalkar" dem med min kärlek. Lika ofta
kan det hända att JAG egentligen inte gillar personen i fråga men
det är liksom oviktigt när jag satt igång projekt "Älska Julia".
Om jag då lyckas kan jag ju ha en person på halsen som jag har
svårt för men som jag måste "ta hand om" nu när jag horat till
mig deras kärlek. Damn it to hell!!
Ett sätt att tillskansa sig människors kärlek är att vara sådär
charmigt öppen med sina fel och brister.
(Ramla inte av stolen nu, jag HAR sådana!)
Att liksom driva med sig själv, sina olater och framställa sig som
sådär lagom sorglös, flamsig och charmigt bohemisk.
(Det senare är en omskrivning för "djävligt irriterande slarvig")
Nackdelen med den taktiken är att folk TROR en...
Kan man tänka sig, de tror att jag ÄR sorglös, hoppsig och charmigt klantig!!
Vilket kan ställa till problem när jag visar mig vara anal när det kommer
till ordningen i skåpen i köket eller vikningen av handdukar...
Men jag har (med åldern) blivit bättre på att stoppa mig själv. Att inte bjuda
på alla mina svagheter och på att stanna upp och låta folk gilla mig om de vill.
Min värld får liksom inte stå och falla med vad fan och hans moster tycker om mig.
Det blir ju så stressigt och man tenderar att skrämma folk.
Är det bara jag som är en bekräftelse slampa eller finns det fler där ute?
Hur gör ni när ni vill bli omtyckta av svårflirtade personer?
Jag vill att alla ska älska mig. Inte bara acceptera eller gilla.
Alla måste älska mig annars är det fel på världen...
...och jag jobbar på det. Att skita i vad folk tycker alltså.
Med mer och mindre lyckade resultat... och om någon inte verkar
gilla mig så försöker jag tvinga dem.
Jag brottar inte ned dem och kittlar dem tills de skriker
"Jag ger mig, jag ger mig!" (Men jag skulle vilja!) jag försöker
bara vara ÄNNU mer älskvärd till den punkt där folk måste
tycka att jag är creepy. Ofta antastar jag folk med min älskvärdhet
som kanske egentligen inte har något emot mig men som snabbt
kan FÅ det eftersom jag "stalkar" dem med min kärlek. Lika ofta
kan det hända att JAG egentligen inte gillar personen i fråga men
det är liksom oviktigt när jag satt igång projekt "Älska Julia".
Om jag då lyckas kan jag ju ha en person på halsen som jag har
svårt för men som jag måste "ta hand om" nu när jag horat till
mig deras kärlek. Damn it to hell!!
Ett sätt att tillskansa sig människors kärlek är att vara sådär
charmigt öppen med sina fel och brister.
(Ramla inte av stolen nu, jag HAR sådana!)
Att liksom driva med sig själv, sina olater och framställa sig som
sådär lagom sorglös, flamsig och charmigt bohemisk.
(Det senare är en omskrivning för "djävligt irriterande slarvig")
Nackdelen med den taktiken är att folk TROR en...
Kan man tänka sig, de tror att jag ÄR sorglös, hoppsig och charmigt klantig!!
Vilket kan ställa till problem när jag visar mig vara anal när det kommer
till ordningen i skåpen i köket eller vikningen av handdukar...
Men jag har (med åldern) blivit bättre på att stoppa mig själv. Att inte bjuda
på alla mina svagheter och på att stanna upp och låta folk gilla mig om de vill.
Min värld får liksom inte stå och falla med vad fan och hans moster tycker om mig.
Det blir ju så stressigt och man tenderar att skrämma folk.
Är det bara jag som är en bekräftelse slampa eller finns det fler där ute?
Hur gör ni när ni vill bli omtyckta av svårflirtade personer?
Någon klok person sa (det kan ha varit UnderbaraClara i hennes Sommarprat) något i stil med att ju tidigare du lär dig att alla inte kommer att älska dig, desto bättre. Då kan du ägna all den tid du annars skulle ägna åt att behaga, till att uträtta stordåd. Tänk om någon hade lärt oss det medan vi fortfarande var unga och lättformade...
Alex