För det mesta förösker jag att tänka på graviditeten så lite som möjligt. Den var en kamp som resulterade i mina skatter Otto och Vilgot men var i övrigt varken rosa eller fluffig. Jag mår, i ärlighetens namn, fortfarande akut dåligt när jag tänker på tiden innan de föddes. Men då och då försöker jag möta min egen ångest och tittar på bilder från sjukhustiden. Nedan är en av de få bilder som finns på mig när jag står upp eftersom jag var beordrad sängläge de sista fem veckorna. Vad som slår mig, med förvåning, när jag blädrar i arkiven är att jag ju hade en riktigt fin mage! Det är lätt att tappa bort det bland sprutor, tabletter, plågsamma undersökningar och spyor. Den var ju riktigt fin. Tänk vad härligt att stoltsera med den på stan om jag varit kapabel till det.