Om att klaga när man blir biten i röven av sina egna ord...

Med goda intentioner kan man komma långt.
Ibland ända åt skogen, har jag fått erfara.

Jag kan knappast vara den enda som i tron att man gjort något rakryggat och bra egentligen bara satt sig själv i skiten. Ingen blev gladare, friare eller lättare till sinnes och själv står man där som en idiot med goda intentioner. Man har backat upp fel person, gormat på fel person, ibland både och. Men ibland har man gjort det för rätt personer och det blir ändå fel. Kanske vill personen du hjälper inte ha din hjälp. Kanske kan de reda ut eller släta över eller sopa under mattan utan dig och dina inbillade klokheter. Tar du då tillbaka något är det ändå sagt. Sagda ord tumlar runt i etern tills någon känner sig nödgad att använda dem. Sagt ord är alltid sagt. Och vad gör man när man står för orden men inte vill ta smärtan när de biter en i röven? Tar man bettet utan att klaga eller backar man och slätar över?

Eller tar man bettet, klagar som faan och skriver ett kryptiskt blogginlägg? ;)





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?