Cirkus i min mage

Idag börjar maken på sitt nya jobb. Detta innebär att
jag är ensam på dagarna. Eller ensam och ensam, jag
har ju glade och entusiastiske Rolf. Så fort jag vaggar
iväg mot dörren är han på språng och vill följa med.
Vi har en rumda som tar mig 15-20min att gå. Rolf tycker
att matte går på tok för sakta, han liksom drar mig uppför
backarna. För nu är det tungt att röra sig och det finns heller
inget bra sätt att sitta utan att jag blir yr och konstig.
Magen är ivägen överallt och jag blir anfådd av att gå upp
för trappen. Men jag måste fortsätta och gå min runda för
stannar jag av så kommer jag säkert inte igång denna vår.

På plussidan är två livliga och sprattlande bebbar som
har tagit som rutin att väcka mamma på morgonen med
välriktade sparkar. Det känns som att det bor en cirkus i
min mage. Mina små akrobater verkar pigga och livliga
och de påminner om att målet är i sikte. Snart är vi en familj.





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?