Tankar kring den "nya" kroppen...

Har mjölkstockning GRANDE! Roligare kan man ju ha i både livet
och med sina tuttar... Just nu ser det ut, och känns som inbillar jag mig,
som att jag köpt mig ett par sillikontuttar a´la 90-tal. De står rakt ut i från
kroppen, är stenhårda, knöliga och klotrunda. Om det inte vore för mjölkstockningen
så skulle jag passa på att ha urringade toppar och få känna på hur det är att vara
baywatch-stjärna (minus den vältränade magen då). Men minsta lilla vindpust på dekolletaget
och det känns som att någon vrider ur tuttarna som om de vore trasor.

Resten av mig är mjukt och "kramigt". Jag kallar mig barbamamma och
förundras över mitt mjuka, flexibla hull. Tidigare i mitt liv drev jag min egen
massagemottagning och hade stora, hårda muskler på armar och rygg. Trotts
min mullighet har hullet alltid varit fast och stadigt. Nu känns det som att min
mjuka kropp skulle kunna omformas lätt som en plätt. Som om tuttarna är det
enda som stoppar mig från att krypa runt i husets ledningar...
Där tuttarna ryms, där ryms resten av mig...

Oh well... nog om min nya kropp. Det känns skönt att ha ett annat fokus
än den egna kroppen och dess skavanker. Nu är magen täckt av de ärr
jag ådrog mig under den sju månader långa striden och det känns helt okej.
Som om jag stridit och överlevt med ärren som påminnelse om mitt livs bedrift.
Belöningen ligger i spjälsängen och laddar för en nattlig skrik-fest (misstänker jag)
och även det känns okej. Mest för att det snart är pappans tur att ta över ansvaret
för i natt. Men också för att vi fyra (min lilla familj) faktiskt tagit oss ut på andra sidan.
Vi är på andra sidan en kämpig period och går med raska steg mot nya äventyr.
Det tål att firas med en skrik-fest!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?