Bloggfest dag 4 "Mitt förhållande till mat"
Just nu är mitt förhållande till mat mycket komplicerat. Jag kan längta efter något knäppt såsom
ölkorv och lättmjölk men sedan inte klara av att äta en enda tugga. Jag kräks av matos och tanken på vissa livsmedel... Man kan alltså säga att jag förhåller mig fientligt inställd till mat för tillfället.
Men om man bortser från graviditeten från helvetet så skulle jag vilja påstå att mitt förhållande till mat aldrig varit enklare än det är nu, med några år som vuxen på nacken. Jag minns med skräck och ångest när problemen med mat och godsaker förändrades i tonåren. Som barn var det enda problemen att ha RÅD med allt godis jag ville ha eller att få föräldrarnas godkännande för att äta godis. I tonåren förändrades problemet och kom att handla om min VIKT och hur mycket man kunde äta utan att bli tjock. En period av konstant ångest tog sin början. Helt plötsligt hade jag både råd och tillåtelse att äta godis men fick ångest över min vikt.
Som tonåring var jag smal, ångestfylld och förvirrad.
Som vuxen är jag mullig, lycklig och lugn.
Ibland kan jag fortfarande känna ångest kring mat. Jag kan tänka att ett krångligt förhållande till föda kanske aldrig riktigt är över. Men på det hela taget så kan jag njuta av mat, ofta utan tanke på varken ekonomiska aspekter eller min vikt. Sämre perioder må komma men jag ska aldrig gå tillbaka till tonårsversionen. Tonårsversionen av mig får gärna stanna i det förgångna.
ölkorv och lättmjölk men sedan inte klara av att äta en enda tugga. Jag kräks av matos och tanken på vissa livsmedel... Man kan alltså säga att jag förhåller mig fientligt inställd till mat för tillfället.
Men om man bortser från graviditeten från helvetet så skulle jag vilja påstå att mitt förhållande till mat aldrig varit enklare än det är nu, med några år som vuxen på nacken. Jag minns med skräck och ångest när problemen med mat och godsaker förändrades i tonåren. Som barn var det enda problemen att ha RÅD med allt godis jag ville ha eller att få föräldrarnas godkännande för att äta godis. I tonåren förändrades problemet och kom att handla om min VIKT och hur mycket man kunde äta utan att bli tjock. En period av konstant ångest tog sin början. Helt plötsligt hade jag både råd och tillåtelse att äta godis men fick ångest över min vikt.
Som tonåring var jag smal, ångestfylld och förvirrad.
Som vuxen är jag mullig, lycklig och lugn.
Ibland kan jag fortfarande känna ångest kring mat. Jag kan tänka att ett krångligt förhållande till föda kanske aldrig riktigt är över. Men på det hela taget så kan jag njuta av mat, ofta utan tanke på varken ekonomiska aspekter eller min vikt. Sämre perioder må komma men jag ska aldrig gå tillbaka till tonårsversionen. Tonårsversionen av mig får gärna stanna i det förgångna.
Åh vad jag känner igen mig!! Inte helt olikt mitt eget inlägg på ämnet :-)
& Grattis till tvillingarna! Härligt!!
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan
Åh va bra! Du är så klok.
Fredrika
Mulligt är otroligt fint och skönt!
Rockabillan