Bloggfest dag 3 "Mina föräldrar"

Mina föräldrar... är svåra att beskriva utan att bli sentimental, skämta internt och bli allmänt blödig.
Alltså försöker jag mig på en torrare mer faktaspäckad variant... Vi får se hur det går...

Mina föräldrar är mycket olika men som föräldrar var
de själva sinnebilden av ett team. Samarbetet kring oss
barn och familjen i stort fungerade löjligt bra. Jag har
ALDRIG hört eller sett dem bråka om NÅGOT. Varken stort eller smått.

Idag är de lyckligt skiljda och lyckligt omgifta. Skiljsmässan sköttes löjligt snyggt och när vi alla träffas är det lättsamt och hjärtligt. Kort sagt, de skötte "föräldrandet" alldelens ypperligt.

Pappa jobbade som säljare och mamma var hemmafru. Vi levde på en lön och utan TV och ändå känner jag mig lyckligt lottad när jag tänker tillbaka på den tiden. Kanske låter det som om de var "Hippiesar" och kanske var de det men betänk att vi i så fall pratar om 80-tals hippies... som var djupt kristna...
Nä, jag skulle nog säga att det handlade om prioriteringar. Medvetna prioriteringar.

Utan att bli för långrandig (och ändå hölja mig i någon sorts "mystisk" dimma) vill jag hoppa till nutid och konstatera att min mamma "hemmafrun" är psykolog och min pappa "säljaren" är platschef på min arbetsplats där även mina bröder jobbar. (Phu, det blev en lång mening!) Ingen av oss är längre särdeles frikyrklig men om det är något mina föräldrar lärt mig så är det att man kan välja. Man kan prioritera och man bör göra det medvetet.

(Kanske var detta ett av mina minst sammanhängande inlägg på länge men jag skyller på uttorkning, gallanfall och kräkningar. Läs mina inlägg med snälla ögon och hav förståelse om jag missar något! Jag ska försöka Bloggfesta fortsättningsvis men jag vågar inte lova något!)

Kram på er, mamma och pappa!
Om ni inte förstått det av detta inlägg så tycker jag, såklart, att ni är bäst!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?