Skratta inte fan i ansiktet

Så börjar jag alltså behandlingen senare i veckan.
Allt för att nå ett mål jag knappt minns vad det var.

För precis ett år sedan genomgick jag samma sak.
Tabletter och sprutor fulla med hormoner. Jag hörde
biverkningarna skulle vara jobbiga men jag klarade
mig ganska bra. Jag skrev i min dagbok, en bit in i
behandlingen,  "jag skrattar biverkningarna i
ansiktet..."      Så bra tyckte jag att det gick!!
För att verkligen utmana ödet lade jag till
"Muahahahahahahaha!!!!"

Nästa kväll och efterföljande vecka spenderade
jag på sjukhus med regelbundna morfinsprutor.
Som tur är minns jag inte mkt av den veckan.
Bara att jag vaknade ur morfindimmorna för att
(i smyg) ta hormonpreparatet för att kunna slut-
-föra behandlingen. Efter ytterligare några veckor
i horisontalläge, hemma, slutfördes oxå behandlingen
men utan optimal uppladdning...
Nu är tanken att det ska gå mer smärtfritt och att
min kropp ska klara av det.

Den största rädslan är att den förlorade målbilden
ska försämra chanserna att lyckas...

Ska bara komma ihåg att inte skratta fan i ansiktet och utmana ödet. Det KAN ju liksom inte gå så enkelt. Å andra sidan kan det ju inte bli värre än förra gången.





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?