Mat-hat
Jäsiken vad tvär-ilsk jag varit i veckan...
Jag hade en sån´där dag på jobbet som får mig att tugga fradga.
Jag stötte på ett problem på jobbet. Vilket inte är så ovanligt eftersom mitt jobb består av problemlösning. Denna gång var det dock bibliska proportioner...
* Dramatisk konstpaus*
Eller, jaa... det var ovanligt knivigt iallafall!!
*Mindre dramatisk konstpaus*
Mot slutet av dagen var jag så less...
...på Rolf, på mina kolleger i Malmö och på arbetet i synnerhet!!
Jag utstötte avgrundsvrål och om man kan tyda mina basala läten så kanske man skulle kunna uttyda att jag ville ta med Rolf på min moppe, åka ned till Malmö och be honom kakka i deras skor!!
Problemet löstes tillslut - no thanks to Malmöiterna och jag fick traska hem.
Jag satte igång med middagen.
Jag slamrade, svor och levde rövare.
Målet var att skapa plättar a´la LCHF (utan mjöl) och jag var peppad på att få smaka de små underverken utan att för den skull stoppa kakhålet fullt med onyttigheter.
Det gick inte bra!!
De gudsförgätna, eländiga och förhatliga plättarna blev pannkaka (pun intended) och jag drabbades av akut raseri!! Blint, rödglödgat raseri!
...och hungrig var jag!!
I vaaansinnet kastade jag hela LCHF-smeten!!
Vispade, frenetiskt, ihop en våffelsmet fullproppad med kolhydrater och fett!
Slamrade, svor och levde rövare!
Gräddade under gråt och tandagnisslan våfflor och satte i mig ett helt gäng!!!
Dumma, dumma, duuuuuumma!!
Naturligtvis fick jag en helvetisk magknip som orsakade extra gorm och sedan somnade jag i vredesmod tack vare våffel-koma.
Kärlek och harmoni!
Jag hade en sån´där dag på jobbet som får mig att tugga fradga.
Jag stötte på ett problem på jobbet. Vilket inte är så ovanligt eftersom mitt jobb består av problemlösning. Denna gång var det dock bibliska proportioner...
* Dramatisk konstpaus*
Eller, jaa... det var ovanligt knivigt iallafall!!
*Mindre dramatisk konstpaus*
Mot slutet av dagen var jag så less...
...på Rolf, på mina kolleger i Malmö och på arbetet i synnerhet!!
Jag utstötte avgrundsvrål och om man kan tyda mina basala läten så kanske man skulle kunna uttyda att jag ville ta med Rolf på min moppe, åka ned till Malmö och be honom kakka i deras skor!!
Problemet löstes tillslut - no thanks to Malmöiterna och jag fick traska hem.
Jag satte igång med middagen.
Jag slamrade, svor och levde rövare.
Målet var att skapa plättar a´la LCHF (utan mjöl) och jag var peppad på att få smaka de små underverken utan att för den skull stoppa kakhålet fullt med onyttigheter.
Det gick inte bra!!
De gudsförgätna, eländiga och förhatliga plättarna blev pannkaka (pun intended) och jag drabbades av akut raseri!! Blint, rödglödgat raseri!
...och hungrig var jag!!
I vaaansinnet kastade jag hela LCHF-smeten!!
Vispade, frenetiskt, ihop en våffelsmet fullproppad med kolhydrater och fett!
Slamrade, svor och levde rövare!
Gräddade under gråt och tandagnisslan våfflor och satte i mig ett helt gäng!!!
Dumma, dumma, duuuuuumma!!
Naturligtvis fick jag en helvetisk magknip som orsakade extra gorm och sedan somnade jag i vredesmod tack vare våffel-koma.
Kärlek och harmoni!
