och jag har varit stressad. Så mkt att knyta ihop på jobbet innan jag åker söderöver...
Flera gånger har man hört mig utbrista, med panik i rösten, "det kommer aldrig att gå!"
Nu ikväll har jag och Rolf legat i skuggan på gården medan visningen av vår lägenhet
pågick. Skönt, pulsen gick ned en aning. Nu borde jag packa flyttlådor men benen lyder
inte. De vill inte gå mot förådet. Mina händer vill inte heller packa och mitt huvud vill inte
tänka. Jag tror jag sitter kvar i soffan en stund till...