DatorPanik
Dagen har varit tung, låg och allmänt deppig.
Jag kommer på mig själv med att förvirrat
undra "varför är jag så låg?" för att en stund
senare komma på varför. Jag är en asocial
gammal babian som inte orkar eller vill vara
social men samtidigt inte vill stanna av.
När jag kom hem, helt utpumpad av social
samvaro, satte jag igång att slipa, måla
och allmänt fixa! Gammelbabianen kan i
alla fall renovera, tänkte jag. Maken åkte
till gamla lägenheten för att putsa fönster.
Han bad (nej, beordrade) mig att ta det lugnt
och slappa en stund. Efter att ha varit olydig
en stund (å målat spegelram) bestämde
jag mig för att vara duktig. Dock räcker inte
TV:n som distraktion från ledsenhet varpå
vag sökte med blicken efter min vän, min
webb-dagbok, min klagomur. Men min mentala
boxarsäck fanns inte att uppbringa!!
GammelBabianen förvandlas till sedvanlig
VRÅLbabian som muttrar, svär och letar
planlöst en stund. Syndabocken blev maken
som av guds försyn inte var hemma...
Rolf tittade oroligt på den muttrande
vrålbabianen som ersatt hans annars så
välbalaserade och timida matte.
Efter en smärre panikattack och diverse
galna planer på alternativ distraktion, som
panik-tapetsering, panik-sömnad eller
panik-bakning hittade jag min vän på sin
vanliga plats...
Nu bloggar jag simultant med hetsätning
av chips och allsång tillsammans samt
slö-läsning av nya Tove Hem & Trädgård.
Nu är ordningen återställd!
(...och jaa, jag vet. Detta är inte hälsosamt. Men låt mig fly ett tag till, åtminstone till helgen... eller semestern, då ska jag bryta ihop och komma igen som en ärligt glad Lilla My som inte vill annat än att socialisera och hitta på skojiga saker... Jag ska inte gorma alls... eller?! ;)
Jag kommer på mig själv med att förvirrat
undra "varför är jag så låg?" för att en stund
senare komma på varför. Jag är en asocial
gammal babian som inte orkar eller vill vara
social men samtidigt inte vill stanna av.
När jag kom hem, helt utpumpad av social
samvaro, satte jag igång att slipa, måla
och allmänt fixa! Gammelbabianen kan i
alla fall renovera, tänkte jag. Maken åkte
till gamla lägenheten för att putsa fönster.
Han bad (nej, beordrade) mig att ta det lugnt
och slappa en stund. Efter att ha varit olydig
en stund (å målat spegelram) bestämde
jag mig för att vara duktig. Dock räcker inte
TV:n som distraktion från ledsenhet varpå
vag sökte med blicken efter min vän, min
webb-dagbok, min klagomur. Men min mentala
boxarsäck fanns inte att uppbringa!!
GammelBabianen förvandlas till sedvanlig
VRÅLbabian som muttrar, svär och letar
planlöst en stund. Syndabocken blev maken
som av guds försyn inte var hemma...
Rolf tittade oroligt på den muttrande
vrålbabianen som ersatt hans annars så
välbalaserade och timida matte.
Efter en smärre panikattack och diverse
galna planer på alternativ distraktion, som
panik-tapetsering, panik-sömnad eller
panik-bakning hittade jag min vän på sin
vanliga plats...
Nu bloggar jag simultant med hetsätning
av chips och allsång tillsammans samt
slö-läsning av nya Tove Hem & Trädgård.
Nu är ordningen återställd!
(...och jaa, jag vet. Detta är inte hälsosamt. Men låt mig fly ett tag till, åtminstone till helgen... eller semestern, då ska jag bryta ihop och komma igen som en ärligt glad Lilla My som inte vill annat än att socialisera och hitta på skojiga saker... Jag ska inte gorma alls... eller?! ;)
