Adoptera mera
Jag får ofta frågor kring adoption då många vet att vi längtar efter familj.
Jag har alltid tänkt mig att jag vill adoptera, även om jag får biologiska barn.
Tanken på adoption har funnits långt innan problemen började. Inte minst sedan
jag träffade maken, vars syster är adopterad från Sydkorea. Några saker får mig
dock att kämpa på med hormoner och IVF. Rent egoistiskt så vill jag bära
åtminstone ett barn. DNA och biologi har inte med saken att göra, jag vill bara
prova vara gravid och föda med allt vad det innebär. (och NEJ, jag vet inte vad
jag önskar mig, det gör ont, man spricker...bla bla bla. Jag vill ändå uppleva det.)
Ett annat argument för att plåga kroppen och psyket är att det är enklare och billigare
att bli gravid, oavsett hormoner och helvete. Adoption är krångligt, dyrt och tar tid.
Det är rätt att man kollar upp adoptivföräldrar noga och att det kostar men det tar tid
och olika länder har olika krav på föräldrarna. Allt från längd på äktenskapet till religion
och BMI. Det är en djungel.
Det tredje argumentet är att jag måste försöka göra något konkret medan vi väntar på
att få adoptera. Varför inte uttömma alla möjligheter när man väntar. Det känns skönt
att agera och inte bara vänta - det är tortyr.
Vi står i kö på adoption sedan en tid tillbaka och en utredning ska göras inom kort.
När den är klar är det dags att ställa sig i kö på specifika länder och börja den riktiga
väntan. Då ska man oxå ta ställning till en massa svåra saker som handikapp, syskon
osv. Moraliskt är det mkt svårt och konstigt. Hur kan man som framtida förälder välja...
och vad är det som säger att man har rätt att välja?? Att få bli förälder är en gåva för oss
som har det svårt och det är vi som ska tacka för att vi får ta emot ett barn, oavsett alla
variabler. Jag har brottats med dessa frågor en längre tid. Har vi rätt att önska ett friskt barn??
Min kurator hjälpte mig med den frågan. Hon sa att alla föräldrar har rätt att önska sig ett friskt barn. Som gravid gör man ju allt för att barnet ska vara friskt. Adoptivföräldrar har oxå
rätt att göra vad de kan för att få ett friskt barn. Precis som med en graviditet så kan man
aldrig veta att barnet är friskt men man har rätt att önska och göra val för att säkerställa
det. Sedan får man det man får och älskar barnet oavsett.
Verkar det knasigt? Går det att förstå eller vimsade jag till det??
Detta är iallafall mina tankar kring adoption, medan vi väntar så gör vi vad vi kan...
Tack Nina och Sofie för er förståelse och empati!!
Är glad att ni finns!!
Jag har alltid tänkt mig att jag vill adoptera, även om jag får biologiska barn.
Tanken på adoption har funnits långt innan problemen började. Inte minst sedan
jag träffade maken, vars syster är adopterad från Sydkorea. Några saker får mig
dock att kämpa på med hormoner och IVF. Rent egoistiskt så vill jag bära
åtminstone ett barn. DNA och biologi har inte med saken att göra, jag vill bara
prova vara gravid och föda med allt vad det innebär. (och NEJ, jag vet inte vad
jag önskar mig, det gör ont, man spricker...bla bla bla. Jag vill ändå uppleva det.)
Ett annat argument för att plåga kroppen och psyket är att det är enklare och billigare
att bli gravid, oavsett hormoner och helvete. Adoption är krångligt, dyrt och tar tid.
Det är rätt att man kollar upp adoptivföräldrar noga och att det kostar men det tar tid
och olika länder har olika krav på föräldrarna. Allt från längd på äktenskapet till religion
och BMI. Det är en djungel.
Det tredje argumentet är att jag måste försöka göra något konkret medan vi väntar på
att få adoptera. Varför inte uttömma alla möjligheter när man väntar. Det känns skönt
att agera och inte bara vänta - det är tortyr.
Vi står i kö på adoption sedan en tid tillbaka och en utredning ska göras inom kort.
När den är klar är det dags att ställa sig i kö på specifika länder och börja den riktiga
väntan. Då ska man oxå ta ställning till en massa svåra saker som handikapp, syskon
osv. Moraliskt är det mkt svårt och konstigt. Hur kan man som framtida förälder välja...
och vad är det som säger att man har rätt att välja?? Att få bli förälder är en gåva för oss
som har det svårt och det är vi som ska tacka för att vi får ta emot ett barn, oavsett alla
variabler. Jag har brottats med dessa frågor en längre tid. Har vi rätt att önska ett friskt barn??
Min kurator hjälpte mig med den frågan. Hon sa att alla föräldrar har rätt att önska sig ett friskt barn. Som gravid gör man ju allt för att barnet ska vara friskt. Adoptivföräldrar har oxå
rätt att göra vad de kan för att få ett friskt barn. Precis som med en graviditet så kan man
aldrig veta att barnet är friskt men man har rätt att önska och göra val för att säkerställa
det. Sedan får man det man får och älskar barnet oavsett.
Verkar det knasigt? Går det att förstå eller vimsade jag till det??
Detta är iallafall mina tankar kring adoption, medan vi väntar så gör vi vad vi kan...
Tack Nina och Sofie för er förståelse och empati!!
Är glad att ni finns!!
Tack för det uttömmande svaret. Det gav mig också lite mer att fundera kring gällande adoption...
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan