Jag är konfunderad...

Länge har jag varit liknöjd med vetskapen att inte en djävel läser min blogg!
Naturligtvis vet jag att enstaka familj och vänner kikar in men eftersom de inte hör till kategorin "djävlar" (ordet "djävel" skriver jag med största ömhet och menar det i ordets mest positiva mening) så har jag inte funderat så mkt. De känner mig och vet liksom hur jag är = "No harm done"

I ärlighetens namn har jag inte bara varit liknöjd utan rätt lättad att bara närmast sörjande läst mina tokigheter...
Har varit noga med att vara anonym på alla sätt och vis.
Endast de närmaste har vetat vart i cyberrymden de ska hitta min lilla klagomur...

Plötsligt känner jag att jag vill ha mer.?!

Jag skulle vilja att fler läste, förskräcktes och skrattade - vill inte längre vara anonym.
Vill piffa upp bloggen, lägga in bilder och skriva oftare...
... men som den feg-fis jag är vill jag inte råka såra någon, göra någon arg eller på annat sätt utsätta mig själv (och andra) för extra ångest.

Frågan jag ställer mig är alltså: VÅGAR JAG??

Det tål att tänkas på...

Kärlek och harmoni!