Jag fick en fråga, för ett tag sedan, om jag var hundmänniska?
(Eftersom jag har en vovve själv liksom)
Har funderat lite kring det och komponerat en lista, så får ni döma själva :)

Min hundlagar:

* Det är aldrig ok att min hund hoppar mot gäster, vänner eller kompletta främlingar.
Ser jag det så resulterar det i en skarp tillsägelse. Inget "han vill bara hälsa" alt.
"han är bara glad"- trams! Bara för att jag är vän av min hund så förutsätter jag inte
att andra är det!

* Det är aldrig ok att min hund juckar mot någon eller något! Han må vara styrd av
sina lustar men han ÄR lägst i rang i vår flock. Han får foga sig. Däremot tycker jag
att det är snällast att kastrera hundar som ändå aldrig ska få komma till. Det är grymt
att förvänta sig att en hund ska styra sitt beteende. Bättre att lösa problemet.

* Min hund är alltid lägst i rang. I alla sällskap och oavsett plats. När du hälsar på
oss så skuffar du ned Rolf ett pinnhål i rang. Alltid! Vilket oxå innebär att du naturligtvis
får säga till min hund! Jag rekommenderar det tom eftersom din plats i rangordningen
blir tydligare för honom då!

* Min hund får uppmärksamma mig på att någon är vid dörren. D.v.s. han får skälla
ett par skall. Men han får inte bjäbba konstant. Detta jobbar vi på men är inte riktigt
i mål än. Unghundar har så mkt hjärnspöken och kan vara lite spattiga innan kastrering.

* Min hund ska kunna vara passiv längre stunder.                                                  

* Han får inte jaga katter.                                                                                     

* Han får inte visa agresivitet...                                                                            

*...men han får försvara sig. Om du springer mot honom, skriker, stampar och backar
in honom i ett hörn så får du förvänta dig att han säger ifrån. Han får varna!

* Han får leka med barn men måste vara försiktig.                                                

* Vovven är ett flockdjur. Om du vill att Rolf ska lyda dig så får du "brösta" upp dig, tala
tydligt och visa tydligt med ditt kroppsspråk vad du vill. Han lyder en ledare.

Jag har nog blivit en hundmänniska... Men jag förväntar mig inte att mina gäster ska vara det. Bara för att Rolf är glad att se någon betyder inte det att han får hoppa upp mot dem eller jucka. Han, mina gäster och jag själv mår bäst av att han vet vem som bestämmer. Sedan är han ju valp och glömmer bort sig stup i kvarten, testar och trotsar men det kommer aldrig att vara ok.
"Han är bara glad så du som gäst får stå ut"-tramset ger jag inte mycket för.
Jag har valt att ha hund. Mina vänner fick inte vara med och bestämma och ska således lida minimalt för mina beslut. Sedan hjälper det att ha en allergivänlig ras som inte löser hår och inte luktar hund. Folk blir mycket mer vänligt inställda då :)