Jag kallade maken buttface (vilket iof inte är så trevligt, men jag sa det med en "kärvänlig" ton)
och maken plockar upp valpen och säger:

"Hörde du vad matte kallade oss Rolf? Kom så går vi härifrån."

Bussiga klubben, liksom. Blanda in den nybadade minihunden i vårt kärlekskranka vardagsgnabb.
Upprinelsen till alltihopa var att jag, på mitt milda (läs bryska) sätt, bad maken om USB-minnet var på han svarade svengelskt: "Det är in your butthole", varpå jag replikerade: "Langa fram USB:et ditt buttface!"
Ljuvliga maken trampade iväg för att hämta USB-minnet, med sin olycksbroder Rolf i famnen, och trampade i en jättepöl med Rolfs nykissade urin...
Maken kallade händelsen "djävla skit", jag kallar det "Instant Karma" :)

Själv klarade jag mig utmärkt utan repressalier och Rolf fick bära namnet Buttface resten av kvällen.
Om ordspråket stämmer så förlängde jag livet rejält ikväll!!

Kärlek och harmoni!