Basta Chmasta...
Yipi!!
Gårdagen var en blandning av vapen, primörer och ångande bastubad... Toppa det!
Vi åkte lite tidigare till makens hemtrakter för att (jag motvilligt) skjuta lerduvor. Vi krånglade med oss vapen, kastare och små oranga talrikar, som visade sig vara duvorna, ut i skogen. "Silly me" trodde att duvorna skulle vara, om inte lika riktiga duvor, så åtminstone aningen fågellika - varför annars kalla dem duvor?? Svaret på den frågan fick jag när förste man skulle skjuta och "Kastaren" (en mystisk manick med vilken jag ännu inte hade förståt mekaniken bakom) slungade iväg en orange taltik så att den flög som en duva genom luften.
Döm om min förvåning när jag greppade bössan, satte den till axeln, fyrade av mot "varsel-talrikarna" och blev BITEN!!
Det var verkligen jätteroligt och på väg hem till svärföräldrarna ringde jag mor och hennes make för att bestämma en "skytte-date" tills imorgon söndag. Har även funderat på en jägarexamen... Motviljan mot att skjuta små djur ersattes av ett "Dom smakar gott och det verkar som ett trevligt fritidsintresse"...
Jag är som ni redan märkt konsekvent inkonsekvent om ni förstår vad jag menar, och svänger ganska snabbt i vinden. Men jag skojjar inte - jag hade roligt och träffade tillräckligt många för att känna mersmak!
Vi åkte vidare med blåslagna axlar (bössan "sparkar" tydligen när man trycker av) för att hjälpa till att förbereda kvällens släktmiddag som bestod av kärlknöl, färsk potatis, primörer och qinoasallad. Magarna var glada medan vi proppade i oss vid ett långbord, glatt konverserande! Vi åt ute i svärföräldrarnas "extra-hus", en gammal västerbottensgård från slutet av 1800-talet och jag blev förälskad!! Inte i någon annan gubbe än min egen gubevars, utan i huset och såg framför mig år av renoveringar men ett fantastiskt slutresultat... tyvärr tillhör det ju inte mig men det är härligt att veta vad man vill ha!
Kvällen avslutades med bastu och bad och hembrygt öl - kort sagt: Kvällen ar perfekt!
Beware my beloved friends för det är inte ofta ni får se så här positiva inlägg från mig - kanske blir det mindre intressant då jag inte gormar, orrerar över orättvisor eller sarkastiskt berättar om mina bravader men allt kan inte vara perfekt.
Men misströsta inte! Snart är jag tillbaka i gamla hjulspår för snart är semestern till ända och då blir detta klagomuren - var så säkra!! Men till dess
Kärlek och harmoni!
Gårdagen var en blandning av vapen, primörer och ångande bastubad... Toppa det!
Vi åkte lite tidigare till makens hemtrakter för att (jag motvilligt) skjuta lerduvor. Vi krånglade med oss vapen, kastare och små oranga talrikar, som visade sig vara duvorna, ut i skogen. "Silly me" trodde att duvorna skulle vara, om inte lika riktiga duvor, så åtminstone aningen fågellika - varför annars kalla dem duvor?? Svaret på den frågan fick jag när förste man skulle skjuta och "Kastaren" (en mystisk manick med vilken jag ännu inte hade förståt mekaniken bakom) slungade iväg en orange taltik så att den flög som en duva genom luften.
Döm om min förvåning när jag greppade bössan, satte den till axeln, fyrade av mot "varsel-talrikarna" och blev BITEN!!
Det var verkligen jätteroligt och på väg hem till svärföräldrarna ringde jag mor och hennes make för att bestämma en "skytte-date" tills imorgon söndag. Har även funderat på en jägarexamen... Motviljan mot att skjuta små djur ersattes av ett "Dom smakar gott och det verkar som ett trevligt fritidsintresse"...
Jag är som ni redan märkt konsekvent inkonsekvent om ni förstår vad jag menar, och svänger ganska snabbt i vinden. Men jag skojjar inte - jag hade roligt och träffade tillräckligt många för att känna mersmak!
Vi åkte vidare med blåslagna axlar (bössan "sparkar" tydligen när man trycker av) för att hjälpa till att förbereda kvällens släktmiddag som bestod av kärlknöl, färsk potatis, primörer och qinoasallad. Magarna var glada medan vi proppade i oss vid ett långbord, glatt konverserande! Vi åt ute i svärföräldrarnas "extra-hus", en gammal västerbottensgård från slutet av 1800-talet och jag blev förälskad!! Inte i någon annan gubbe än min egen gubevars, utan i huset och såg framför mig år av renoveringar men ett fantastiskt slutresultat... tyvärr tillhör det ju inte mig men det är härligt att veta vad man vill ha!
Kvällen avslutades med bastu och bad och hembrygt öl - kort sagt: Kvällen ar perfekt!
Beware my beloved friends för det är inte ofta ni får se så här positiva inlägg från mig - kanske blir det mindre intressant då jag inte gormar, orrerar över orättvisor eller sarkastiskt berättar om mina bravader men allt kan inte vara perfekt.
Men misströsta inte! Snart är jag tillbaka i gamla hjulspår för snart är semestern till ända och då blir detta klagomuren - var så säkra!! Men till dess
Kärlek och harmoni!
