Jag väntar otåligt ……

 

på att det ska avslöjas vilken fiffig mediastrategi som ligger bakom Magnus Wernbloms uttalande om mer våld i hockey! När ska regissören träda fram ur kulisserna och vända det hela till tidernas smartaste antivåldskamanj? Idag, i morgon? Alldeles säker senast under helgen i alla fall.

 

Nu när han har allas vår uppmärksamhet är det väl dags, att låta ridån gå upp, att komma med poängen, att avtäcka det goda syftet och komma med sin punchline?

 

För han kan väl inte mena allvar?

 

År 1931 skrev Ivar Lo Johansson en pamflett. (Vad som definierar pamflett är fördolt för mig och en del av ett förlorat med vackert språk i vilket man kunde bli chikanerad, vara aderton år och tala vid en pulpet.) Men hur som helst, för att komma till saken så skrev han en pamflett.

 

Utan tvekan en modig man skrev han följande: ”Jag tvivlar på idrotten, på den nya frälsningstron, på den heliga läran!”

 

Jag tvivlar som bara den på idrotten. Den fostrar så många av våra ungdomar och hockeyn, som jag anser vara ett machofäste utan dess like, fostrar framför allt pojkar. Det finns många fantastiska tränare och ledare får jag höra och okej, kanske det. Men jag hör ofta exempel på det motsatta. Hårresande berättelser faktiskt. Jag träffar också besvikna och bestörta föräldrar.

 

Däremot är det utan tvekan så att det finns flera duktiga forskare på GIH som har ett genusperspektiv men det är liksom lågt ner till tränaren i idrottsklubben i byhåla.

 

Idrottsledare, tränare för tex hockey och fotbollslag, får från sina adepter ett fokus och en status som är en lärares våta dröm. Det vill till att värderingarna sitter som en smäck. Att Magnus Wernblom är tränare för ett juniorlag är inte skojigt, det är skrämmande.

 

Det finns idag de som börjar ifrågasätta i första hand elitidrotten. En svensk filosof vid namn Torbjörn Tännsjö, som själv är väldigt intresserad av idrott, skriver om att elitidrott är fascistisk till sin karaktär.

 

Genusteoretikern Connell menar att idrotten är könad utifrån maskulinitetsnormer och att idrott och sport har blivit den ledande definitionen av maskulinitet inom masskulturen.

 

Knutte Jönsson, idrottsvetare, frågar sig om idrott är moraliskt försvarbart och undrar vad som skulle hända med idrotten om maskulinitetsidealet eliminerades.

 

Idag fick jag höra att hockeyklubben i vår stad satsar så fantastiskt på ungdomarna. Den satsar inte alls på ungdomarna, den satsar på pojkarna.

 

Vid något tillfälle träffade jag en man som var oerhört frustrerad över att hockeylaget (eller var det fotbollslaget, strunt samma, det är ofta samma personer hur som helst) på hans hemort skulle läggas ner. Det fanns inte underlag och det var tydligen en katastrof. Jag undrade stilla varför det är ett självändamål att hålla igång en idrottsklubb, ett hockey eller fotbollslag? Om mänskorna inte räcker till eller ungdomarna i stället intresserar sig för teater, origami eller blir djurrättsaktivister så är det väl helt enkelt bara så.

Tänker The Mummy.