Reflektioner kring Oxhens briljanta inlägg
"Alltså förlåt men låt mig skratta tills jag spyr upp mina egna inälvor eller gråta dig en stor, brusande flod. Om ditt engagemang för kvinnor inte tål att en statistisk verklighet, ett strukturellt problem eller ett förtvivlat skrik över sakernas tillstånd överhuvudtaget nämns utan att du tappar lusten.
Då var du nog jävligt osugen redan från början."(LÄNK)
Alltså, jag är nog lat/utpumpad som bygger ett inlägg på andras briljanta inlägg MEN detta fick mig att skratta rakt ut för att sedan sätta skrattet i halsen och nästan kräkas. Det hon sätter ord på här är ett ständigt samtalsämne i feministkretsar men aldrig har jag sett/hört det förlklaras med dessa enkla, klargörande och synliggörande ord. För mig är det ovärderligt när någon sätter några ord på något som kan diskuteras en hel kväll. När JAG får dem serverade och kan använda dem både i praktiken och i mina egna tankekonstruktioner. Det är som att få en genväg eller gratis skjuts när man tycker att man vandrat i en evighet...
I en mening: Mäns engagemang i jämställdhet klarar inte av att verkligheten påpekas. Där har verkligheten, hur det statistiskt ser ut i vår värld och hur stor del män som grupp har i alla problem, ingen plats. För då blir blir det inte kul längre. "Då tappar jag motivationen". Den här typen av argumentation är kanske den som gör mig mest arg. Feminismen finns väl, för faan, inte till för att motivera slöa män som ändå har samma fokus som en fyraåring!!? Feminismen finns till för jämställdheten och lika rättigheter för kvinnor. FÖR KVINNOR. Att få vara mer än objekt, kroppar och åtnjuta samma privilegier samt bli bedömda efter prestation. Män är mer än välkomna men passar inte retoriken/sanningen så visar jag mer än gärna var dörren är. Faktiskt. Jag vill förändra världen inte fjäska för män som inte tål den kalla verkligheten och bilden av hur samhället ser ut.
Schas på er!
