Det många kallar rakt och ärligt kan ofta vara elakt och onödigt
Alla har vi olika försvar. Vi försvarar att vi köpte ett par nya skor fast vi har fungerande,
en försvarar att en är överviktig (varför en nu ska det? Men ändå gör vi det) med att vi inte har
tid/orkar/har råd att ta tag i det och vi försvarar diverse levnadval med diverse saker som får
oss att kunna leva med våra egenheter/hyss/slarvighet. Med undantag för kriminella, självskade-
-beteende eller beteende som skadar andra tycker jag att en kan få ha dem ifred.
Självklart ska en säga åt människor som lever med en partner som kränker att de ska gå.
Självklart ska vi slå hål på den typen av försvar. Liksom människor som lever med anorexi
eller andra farliga sjukdommar som de försvarar. Vi ska också slå hål på våldtäcktsmäns
försvar och de som direkt är farliga/oansvariga med sina barn. Ni fattar. Vissa försvar måste
eller borde omgivningen slå hål på.
MEN de mer harmlösa försvaren behövs. Skulle någon konsekvent slå hål på alla mina försvar
så skulle jag inte orka leva på mig själv. När någon slår hål på ett försvar är det som att få en kalldusch. I alla fall för mig. Många av mina försvar VET JAG OM ATT jag har. Andra är mer difusa. Men de får mig att visa lite mer ömhet mot mig själv. Att ge mig själv ett break. Vissa försvar är en blandning av fakta och försvar. Om jag säger att jag är för trött för att klippa gräset ikväll så kan det vara både sant OCH delvis ett försvar. Det vet INGEN annan än jag. Om någon slår hål på det som en "undanflykt" är det bokstavligen som att kalla mig lat, eller svag, Take your pick, liksom.
-"Jag vill inte springa vårruset nu när jag är gravid"
-"Men det är ju bara en undanflykt det finns inga problem med att motionera när en är gravid"
Som om någon annan än den gravida skulle kunna bedömma det. Försvar/undanflykt eller inte, människan VILL inte springa. Människan VET (förmodligen) att det inte är FARLIGT att springa.
OM du slår hål på det försvaret har du varken hjälpt till eller kommit med ny information. Du har BARA slagit ned på en människa som INTE vill springa men som inte öppet vill tala om exakt varför. Kanske vill en bara ha en ursäkt att slippa eller så känns det otryggt att göra det. Oavsett finns det ingen annledning att slå hål på det. Det skulle bara finnas en annledning OM personen FRÅGAR, specifikt, efter din åsikt i frågan. Men om någon vill ha råd eller "tough love" så brukar de säga "Vad tycker du? eller liknande. Att berätta hur man känner är INTE att fråga om råd eller be om att få sina försvar raserade. Vänner som konsekvent raserar andras försvar blir sällan långlivade.
Nu kanske någon tycker att det vore enklare för personen med försvar att bara vara rak. Att säga att en inte VILL klippa gräs eller springa långt. För det är ju det en, med förtäckta ordalag, säger: Jag vill inte. Om någon nu är för rak komunikation, utan försvar eller förmildrande ord, och därför driver människor att erkänna sina försvar så är de välkomna till mig. Jag är rätt skarp på att se andras försvar och vet jag om i förväg att det är "Slå hål på försvar-leken" vi ska leka så kan jag också. Problemet är att det inte skulle bli en särskilt trevlig eller behaglig komunikation. Där en måste syna varje mening för att se till att komunikationen är just rak. Där den den som tror sig vilja ha det kan finna sig med mer eller mindre pulveriserade försvar och en känsla av att ha blivit kränkt.
Jag skriver inte detta för att JAG har en massa människor omkring mig som punkterar försvar utan för att jag tänkt mycket på detta en längre tid och mer och mer ser storheten i att vara något så enkelt som snäll. Det är snällt att låta människor ha sina harmlösa försvar intakta.
Om en händelsevis känner att en inte riktigthar koll på NÄR någon faktiskt ber om råd eller om en människa faktiskt skulle gynnas av att en pekar på eventuella karaktärsbrister så har min mamma lärt mig följande hållpunkter:
1/ Behöver det här sägas?
2/ Behöver det sägas av mig?
3/ Behöver det sägas nu?
Med andra ord betyder det att en ska fråga sig om jag överhuvudtaget kommer med NY information.
Är det inte ofta så att en person REDAN vet sina svaga sidor? Om en person inte vet det så kan en fråga sig om JAG är rätt person att påpeka detta. Och slutligen kan en fråga sig om NU är det rätta tillfället att krafsa på någons försvar?
(OM en hamnar i en situation då personen faktiskt befinner sig i fara, eller personer i dennes närhet gör det, så behöver en ju inte BÖRJA med att pulverisera dennes försvar. Risken att personen i fråga kommer att lyssna sjunker rätt snabbt om en går till attack på ett "rakt sätt". Att fråga hur någon mår eller säga att en är orolig kan vara ett så mycket bättre sätt. Men det här inlägget handlar om harmlösa försvar som vi använder för att kunna vara stolta över oss själva. OCH jag ska inte ens börja skriva vad jag tycker om icke efterfrågade tips!)
Det många kallar rakt och ärligt kan ofta vara elakt och onödigt.
Det här är en sak som jag ständigt jobbar med själv och ännu inte bemästrat.
Jag mins när en vän till mig skulle ge sig på att odla några grönsaker och jag genast började ifrågasätta hennes taktik och komma med tips på hur det skulle göras. Hon hade på INTET sätt bett mig om råd utan glatt berättat om sina planer på att stoppa några frön i jorden och se om något kom upp. Halvvägs i min utläggning sa hon just det som var poängen. Att hon inte ville gå den långa vägen eller odla i kvantitet utan endast ville prova. Jag kunde ha bitit tungan av mig. Jag bad om ursäkt på en gång och har gjort det flera gånger sedan dess samt använt det som ett exempel på hur fel det kan bli om jag förutsätter att någon behöver, vill ha eller mår bra av mina "tips". Om jag hade fortsatt hade jag förmodligen tagit ifrån henne glädjen i sitt lilla experiment och i samma veva sett till att hon inte ville berätta om små infall i fortsättningen. Hade jag dessutom påpekat att det var ett dåligt försvar för att inte göra något från grunden så hade jag varit elak OCH jag hade haft FEL!! Tackar henne ofta för den uppenbarelsen. Vad tycker ni?
Jag är tyvärr alltför bra på att ge välmenande råd utan att bli tillfrågad. Jag tror det är problemlösaren i mig som vill ställa allt till rätta. Säger någon "jag kan inte göra det för att blablabla", ja då vill jag ju komma på ett sätt så personen kan göra det ändå. Oftast kommer jag med massa goda råd och kommer på först efteråt att personen i fråga inte ville ha mina råd och helst ville prata om något annat.
Samtidigt så hatar jag att själv få råd när jag inte bett om det, eller som du säger, få höra att ens anledning till att göra eller inte göra något är en "undanflykt". Precis som du får fram känns det mest som ett slag i ansiktet, jag känner mig lat och dum.
Så jag försöker verkligen bättra mig, för jag vill verkligen aldrig få någon att känna sig lat och dum eller dålig på något sätt.
Tänkvärt inlägg igen (börjar det bli tjatigt än att jag alltid skriver att dina inlägg är så kloka och tänkvärda =P )
Svar:
aliaslillamy
Regina