Amen!
¨Tänk om vi skulle ta alla, enligt normen, kvinnliga egenskaper:
Omtänksam, mjuk, omhändertagande, ordningssam, överkänslig, utseendefixerad
(för att bara nämna några av alla de saker som vi, enligt könsrollerna, är eller ska vara)
och så samlade vi alla kvinnor på väg in i vuxen ålder, säg 19år, på en och samma plats
och låter dem testas på olika sätt. Sedan, om de är friska och faller innom ramen för normen,
bestämmer vi, utan att tillfråga dem, att de ska stationeras på olika ställen i Sverige för
att utbildas i detta. Sverige behöver ju kvinnor av dessa kvalitéer! Män skulle få söka till detta
men för dem skulle det vara frivilligt och bara de som kan mäta sig i dessa egenskaper skulle
få vara med. För att vara på den säkra sidan skulle alla få prata med en psykolog för att utröna
om de har det "rätta virket" så ingen lågpresterande följer med av bara farten. För att inte tala
om de som skulle tänkas missbruka det de lär sig för att tex manipulera med sin fejkade omtänksamhet.
Rätt sjukt va´??
Men om vi vänder på det då??
Vi tar alla män i nämnda ålder, samlar och testar dem för att sedan tränas i att, tja vad ska vi säga... döda, lämlästa, smyga, spionera och försvara?? Vi sorterar bort de som inte har psyket för sådant (eller så får de köra stora fordon istället eller varför inte vakta alla vapen vi behöver till de andra) men även de som verkar vilja använda dessa kunskaper...fel??...typ. Kvinnor får söka till detta (givetvis) men bara om de kan mäta sig med männen fysiskt eller kan tänka sig lättare uppgifter. Bögar, transor, kvinnor och män med hög moral eller djup religösa FÅR vara med, men de bör hålla uppe normen och fasaden så ingen av de som ska dödas tycker att de är mindre otäcka... Don´t ask dont tell, typ.
Fram tills för några år sedan hade vi det så i Sverige, en bit in på 2000-talet faktiskt. Min pappa, mina bröder, mina vänner och min make har alla mönstrat. Vissa har klarat testerna med bravur men har visat sig ha allergier som gjorde det omöjligt, vissa har med flit gjort dåligt på testerna för att slippa och vissa har gjort lumpen. Min pappa har gjort lumpen men några år efteråt valde han att söka vapenfri-tjänst i efterhand. Han blev förhörd och utfrågad innan han tillslut fick vara sjukvårdare istället för malaj. Han gjorde det av ideologiska skäl. Maken gjorde vapenfri för att hans föräldrar är religösa och jag själv var nära att åka på mönstring bara för att bevisa att jag var lika "bra" som killarna innan jag kom på bättre tankar och såg detta vansinne för vad det är: Vansinne.
Många pratar sig varma för militärtjänstgöring, om att det var då "de blev män", vuxna, började ta ansvar och lärde sig diciplin. Andra pratar om pennalism, matchokultur och hur ett år av deras liv inte var deras. En del pratar om en blandning. Om både manlighet och pennalism, matchokultur och diciplin, ofrihet och ansvar som om de gick att kombinera och få ett lyckat resultat. Kanske (tydligen) har en del goda minnen av lumpen (eller så känner de att de måste ha det) men det betyder inte att vi kan ignorera vad det gjort med mansrollen och de män som deltagit. Vad gör detta med unga män?? jag vet inte. Men jag vet att det gör något och att det inte är odelat bra, långt ifrån. Att lära sig döda som en självklarhet i att bli en vuxen man. Att vistas i dessa miljöer eller att hånas för att en inte klarade proven. NÅGOT gör det och oavsett om det är vansinne (som jag anser) eller olika (både bra och dåligt) så kan vi inte bortse ifrån vad det gjorde med generationer med män. Det KAN inte ha gått obemärkt förbi i deras roll som man. Att tycka att det var odelat bra är att missa en viktig pusselbit i könsrollspusslet. Det är oansvarigt att försvara detta och utmåla det som nödvändigt för att pojkar ska bli män. Suprise, suprise, män står för 98% av allt våld!! Hur gick det till???
Det här är bara en pusselbit i ett pussel som kallas mansrollen där vi lärde pojkar att slåss, döda, uthärda och diciplinera sig för att sedan claima 0% av ansvaret när de blev våldsamma, sammanbitna eller känslomässigt handikappade. det är en pusselbit som jag vridit och vänt på sedan gymnasiet när en i feministiska diskussioner fick höra att: "Vill ni ha det jämställt så är det inte mer än rätt att ni också tvingas göra lumpen". På det svarade jag konsekvent: "varför det? jag tycker inte att NÅGON ska tvingas göra lumpen". Amen!
