Gränslöst älskade
Idag fyller mina solar ett år!! Helt overkligt!
Nästa helg firar vi med stort kalas men idag kommer
mormorsmor, moster och storkusiner för lunch, tårta
och firande. Av oss päron fick de sommarjackor och efter att
alla kalasbilder är tagna ska jag sätta ihop två fotoböcker.
Jag vill att de ska ha varsin egen med egna bilder att
sitta och bläddra i när de blir större. Inte bara vara
enheten Otto och Vilgot utan ha en egen liten historia.
Jackorna däremot får de dela för att få lite olika respons från omvärlden.
Åsså lite bilderfrån gårdagens utelek
Mina barn! Ni är gränslöst älskade!
Såhär skrev jag om deras födelse:
På Onsdag morgon, den 25 Maj, kom doktorn in och tyckte att katt- och råttaleken fick vara över. Att vi inte skulle vänta på fler blödningar eller att det blev farligt på riktigt. Nu skulle vi träffa de små. Jag blev lycklig!! Äntligen och det skulle ske samma dag. Det var bara en annan mamma som skulle snittas den dagen så väntan skulle inte bli lång.
Vi började ringa runt och meddela alla som ville veta och bara en kort stund senare var jag på operationsbordet. Maken satt vid huvudändan med I-phone i högsta hugg för att filma spektaklet. Från det att vår doktor satte skalpellen i min mage tills första bebben var ute tog det 4 minuter. Kl 10:22 Onsdagen den 25 maj såg min första lilla älskling dagens ljus. 1700g och 41cm lång upphävde den lilla varelsen ett litet pip. Nästa ljuvliga uppenbarelse kom 10:25 och vägde 2000g utsträckt på 42cm.
De skrek (pep), sprattlade och var helt perfekta. Jag fick se dem, pussa deras kladdiga små huvuden innan de bars ut och maken följde med dem. Själv fick jag snällt ligga kvar medan doktorn tråcklade ihop mig.
Under tiden spelades "A lalalalalong" med "Inner Circle"...
Mina barn är friska, vackra men små. De kan andas själva vid det här laget och äter som små matvrak men vissa mål måste de sondmatas. De övervakas av sköterskor dygnet runt men älskar att ligga på mamma och pappas bröst.
Vi är lyckliga och trötta!!
Jag är oändligt tacksam för mina fina bebisar men också för allt stöd, alla som brytt sig, som kollat bloggen troget medan jag legat utslagen. Vi är i mål nu!!
Vi är där vi vill vara och förundras över hur många som gläds med oss. TACK!
Vi är i mål!!!
Den närmaste tiden kan ni förvänta er att bli överösta med bebisbilder av skiftande kvalité. Nu är Julia, Alias Lilla My, mamma!
Nästa helg firar vi med stort kalas men idag kommer
mormorsmor, moster och storkusiner för lunch, tårta
och firande. Av oss päron fick de sommarjackor och efter att
alla kalasbilder är tagna ska jag sätta ihop två fotoböcker.
Jag vill att de ska ha varsin egen med egna bilder att
sitta och bläddra i när de blir större. Inte bara vara
enheten Otto och Vilgot utan ha en egen liten historia.
Jackorna däremot får de dela för att få lite olika respons från omvärlden.
Åsså lite bilderfrån gårdagens utelek
Mina barn! Ni är gränslöst älskade!
Såhär skrev jag om deras födelse:
På Onsdag morgon, den 25 Maj, kom doktorn in och tyckte att katt- och råttaleken fick vara över. Att vi inte skulle vänta på fler blödningar eller att det blev farligt på riktigt. Nu skulle vi träffa de små. Jag blev lycklig!! Äntligen och det skulle ske samma dag. Det var bara en annan mamma som skulle snittas den dagen så väntan skulle inte bli lång.
Vi började ringa runt och meddela alla som ville veta och bara en kort stund senare var jag på operationsbordet. Maken satt vid huvudändan med I-phone i högsta hugg för att filma spektaklet. Från det att vår doktor satte skalpellen i min mage tills första bebben var ute tog det 4 minuter. Kl 10:22 Onsdagen den 25 maj såg min första lilla älskling dagens ljus. 1700g och 41cm lång upphävde den lilla varelsen ett litet pip. Nästa ljuvliga uppenbarelse kom 10:25 och vägde 2000g utsträckt på 42cm.
De skrek (pep), sprattlade och var helt perfekta. Jag fick se dem, pussa deras kladdiga små huvuden innan de bars ut och maken följde med dem. Själv fick jag snällt ligga kvar medan doktorn tråcklade ihop mig.
Under tiden spelades "A lalalalalong" med "Inner Circle"...
Mina barn är friska, vackra men små. De kan andas själva vid det här laget och äter som små matvrak men vissa mål måste de sondmatas. De övervakas av sköterskor dygnet runt men älskar att ligga på mamma och pappas bröst.
Vi är lyckliga och trötta!!
Jag är oändligt tacksam för mina fina bebisar men också för allt stöd, alla som brytt sig, som kollat bloggen troget medan jag legat utslagen. Vi är i mål nu!!
Vi är där vi vill vara och förundras över hur många som gläds med oss. TACK!
Vi är i mål!!!
Den närmaste tiden kan ni förvänta er att bli överösta med bebisbilder av skiftande kvalité. Nu är Julia, Alias Lilla My, mamma!
grattis till två sjukt söta ungar!
Alex, David och Ingrid
Hej älskade små ettåriga underverk. Vi ringde er mamma idag, stod redo hela kören för att få sjunga "ja må ni leva"men er mamma svarade inte. Skyll på henne eller tacka henne. Hoppas ni har haft en fantastisk dag, helt ovetande om vad det är fören mirakulös milstolpe i era små liv. Vi älskar er. Massor. Underbara ungar!
NIna Ruthström - bloggar från spinnsidan
ÅH. Fint.
Sofia Ekström