Inre dialog
Går ni runt och för en inre dialog med er själva?
Jag gör det dagligen, jämt till den punkt att jag blir
irriterad på maken om han avbryter. Om jag inte hade
maken som avbröt skulle jag förmodligen bli (eller bli mer av)
en kuf. Gå runt i min egen värld, i mitt eget huvud, ivrigt
inbegripen i ett inre samtal.
Jag är ju så djävla trevlig, iallafall mot mig själv.
Ibland kan min inre dialog bli så itensiv att jag promenerar förbi platsen jag ska till eller totalt glömmer bort att äta.
Fördelen med att vara innåtvänd är att man känner sig själv, har lätt för att fatta beslut (eftersom man kan diskutera sig fram till det bästa valet) och beabetar saker relativt bra.
Nackdelen är att även om jag säger vettiga saker till mig själv är det faan inte säkert att jag lyssnar.
Dessutom har man en tendens att bli aningen asocial...
Balans är väl alltid bäst...
Verktygen för att hålla mig från att uteslutande prata med mig själv har växt fram.
Bloggen, ni som läser är en viktig del, ni hindrar mig från att älta och haka upp mig utan skriva av mig. Rolf, när jag är ensam kan jag inte gå upp helt i mig själv. Jag måste ge det lilla livet den uppmärksamhet han pockar på.
Makar, bloggar och vovvar är bra att ha!
Jag gör det dagligen, jämt till den punkt att jag blir
irriterad på maken om han avbryter. Om jag inte hade
maken som avbröt skulle jag förmodligen bli (eller bli mer av)
en kuf. Gå runt i min egen värld, i mitt eget huvud, ivrigt
inbegripen i ett inre samtal.
Jag är ju så djävla trevlig, iallafall mot mig själv.
Ibland kan min inre dialog bli så itensiv att jag promenerar förbi platsen jag ska till eller totalt glömmer bort att äta.
Fördelen med att vara innåtvänd är att man känner sig själv, har lätt för att fatta beslut (eftersom man kan diskutera sig fram till det bästa valet) och beabetar saker relativt bra.
Nackdelen är att även om jag säger vettiga saker till mig själv är det faan inte säkert att jag lyssnar.
Dessutom har man en tendens att bli aningen asocial...
Balans är väl alltid bäst...
Verktygen för att hålla mig från att uteslutande prata med mig själv har växt fram.
Bloggen, ni som läser är en viktig del, ni hindrar mig från att älta och haka upp mig utan skriva av mig. Rolf, när jag är ensam kan jag inte gå upp helt i mig själv. Jag måste ge det lilla livet den uppmärksamhet han pockar på.
Makar, bloggar och vovvar är bra att ha!
