Huvudet på spiken... (uppdaterad)
sätter Jenny Thomasson i sin krönika.
Kika in på länken ovan och njut!!
Det jag försökt säga i ett stort antal
inlägg, kokar hon ned till en sylvass
krönika!! I Like It!!
Jag gillade särskilt några poänger hon gör.
Lugnt och pedagogiskt frågar hon män i allmänhet och en man i synnerhet varför man kallar feminister för humorlösa. Ur en kvinnas synpunkt finns det inte mycket, i jämställdhetsdebatten, att skratta åt. Låga löner, sexuella trackasserier och våld är liksom inte humor för mig. Tänk om samma typ av humor skulle appliceras på andra förfördelade grupper.
Kan ni tänka er någon (psykiskt frisk person) som skulle tycka att afrikaner är humorlösa när de inte tål rasistiska skämt? Bara tanken att applicera den logiken på andra situationer är skrattretande.
Men vi feminister är humorlösa tråkpåsar som näbbar jämt...
I krönikan påpekas oxå att vissa tycker att vi feminister kämpar för jämställdhet på fel sätt.
...och följdfrågan blir naturligtvis, hur ska vi göra då? Vi kanske inte är taktiskt fulländade men ge oss alternativ då. Kom med förslag till åtgärder. Om man ska klaga på metoder så är det klart att man måste komma med ett konkret alternativ. Hur ska vi annars lära av varandra?
Och sist men inte minst älskar jag hennes replik angående "varför vi klumpar ihop bra män med förövarna"... Hon menar (och allt detta är min tolkning, inga sanningar) att det är djävligt svårt att se skillnad på en "good guy" och en våldtäktsman när man går hem från krogen på kvällen. Det är en överlevnadsinstinkt att generalisera. För vem av oss vet vad grannen, killkompisen eller han vi möter på väg hem, är kapabla till. Jag menar oxå att det är svårt att veta vem som är förövare eftersom "the good guys" inte engagerar sig, höjer rösten eller öppet fördömer dårarna.
Om ordspråket "den som tiger håller med" stämmer så är de flesta män förövare.
Nu ställer jag saken på sin spets men ni förstår min poäng. Vi kvinnor vore ju dumma om vi gav varje man vi mötte en chans att bevisa motsatsen. Statistiken är nämligen väldigt tydlig när det kommer till våld och sexbrott. Chansen är (nästan) lika med noll att jag ska bli våldtagen av en kvinna...
Kontentan blir alltså:
- Feminister må vara humorlösa, men vi har mkt lite att skratta åt.
(Jag skrattar ofta men inte åt vad som helst)
-Om ni inte tycker att unisexkläder för barn är en bra ide för jämställdheten
så kom med ett förslag då!! Engagera er i debatten!
-Om ni inte vill klumpas ihop med förövare är det dags att börja agera,
och jag lovar er att jag inte ska generalisera mera :)
Kika in på länken ovan och njut!!
Det jag försökt säga i ett stort antal
inlägg, kokar hon ned till en sylvass
krönika!! I Like It!!
Jag gillade särskilt några poänger hon gör.
Lugnt och pedagogiskt frågar hon män i allmänhet och en man i synnerhet varför man kallar feminister för humorlösa. Ur en kvinnas synpunkt finns det inte mycket, i jämställdhetsdebatten, att skratta åt. Låga löner, sexuella trackasserier och våld är liksom inte humor för mig. Tänk om samma typ av humor skulle appliceras på andra förfördelade grupper.
Kan ni tänka er någon (psykiskt frisk person) som skulle tycka att afrikaner är humorlösa när de inte tål rasistiska skämt? Bara tanken att applicera den logiken på andra situationer är skrattretande.
Men vi feminister är humorlösa tråkpåsar som näbbar jämt...
I krönikan påpekas oxå att vissa tycker att vi feminister kämpar för jämställdhet på fel sätt.
...och följdfrågan blir naturligtvis, hur ska vi göra då? Vi kanske inte är taktiskt fulländade men ge oss alternativ då. Kom med förslag till åtgärder. Om man ska klaga på metoder så är det klart att man måste komma med ett konkret alternativ. Hur ska vi annars lära av varandra?
Och sist men inte minst älskar jag hennes replik angående "varför vi klumpar ihop bra män med förövarna"... Hon menar (och allt detta är min tolkning, inga sanningar) att det är djävligt svårt att se skillnad på en "good guy" och en våldtäktsman när man går hem från krogen på kvällen. Det är en överlevnadsinstinkt att generalisera. För vem av oss vet vad grannen, killkompisen eller han vi möter på väg hem, är kapabla till. Jag menar oxå att det är svårt att veta vem som är förövare eftersom "the good guys" inte engagerar sig, höjer rösten eller öppet fördömer dårarna.
Om ordspråket "den som tiger håller med" stämmer så är de flesta män förövare.
Nu ställer jag saken på sin spets men ni förstår min poäng. Vi kvinnor vore ju dumma om vi gav varje man vi mötte en chans att bevisa motsatsen. Statistiken är nämligen väldigt tydlig när det kommer till våld och sexbrott. Chansen är (nästan) lika med noll att jag ska bli våldtagen av en kvinna...
Kontentan blir alltså:
- Feminister må vara humorlösa, men vi har mkt lite att skratta åt.
(Jag skrattar ofta men inte åt vad som helst)
-Om ni inte tycker att unisexkläder för barn är en bra ide för jämställdheten
så kom med ett förslag då!! Engagera er i debatten!
-Om ni inte vill klumpas ihop med förövare är det dags att börja agera,
och jag lovar er att jag inte ska generalisera mera :)
Hon är förjävla stensäker den tjejen
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan