Hjärtat pumpar - ansiktet blir rött - tjatar på kollegerna att nödslakta mig - springer runt som en skadeskjuten gnu och brölar fram intetsägande meningar medan jag stirrar vilt och söker med blicken efter den klassiska papperspåsen att andas i....

Så sammanfattar jag min Fredagsmorgon.

Drottningen av kontroll är inte van att tappa den och istället för att göra något konkret så funderar jag på om jag ska lägga mig ner och försöka självdö eller om jag bara ska kräkas av ångest...
Jag, kejsarinnan av koll på läget brukar kunna hålla mig lugn när problem dyker upp och jag undrar vad som gör denna morgon annorlunda...?

Efter en stunds självransakan inser jag att situationen inte är helt vanlig.
Mitt lugna jag fungerar bra när jag får lösa andras paniksituationer eller problem.
I de fall när det är min egen paniksituation brukar jag ofta se den enklaste lösningen och lägga all energi på att fixa det. Denna gång träffade jag en kund som väntade på grejer och hade fått vänta länge. Det går lätt att lösa, om det inte vore för att jag totalt glömt bort allt som hade med hans grejer att göra. Jag glömmer sällan på det sättet. Oftast har jag något hum om vad jag lovat eller vad jag kan göra. Men när min gärna har gömt informationen och minnet är blankt... då slår jag på mistluren och startar paniken!!!

Eftersom jag är gravt koffein-beroende så är min första instinkt att hälla i mig kaffe och springa full fart in i en vägg... Lillebror såg vad jag tänkte och föreslog vänligt men bestämt att jag skulle skippa kaffet och istället andas. Ett gott råd visade det sig...

Det visade sig slutligen att min plan på "suicide by palltruck" var en oproportionerlig reaktion och allt verkar ha ordnat sig! Så till nästa panikattack...

Kärlek och harmoni!