Att inte alla män som älskar en kvinna är feminister!!

Det spelar ingen roll om det är en syrra, mamma, flickvän eller polare - om ni älskar en kvinna förvånar det mig att ni inte är feminister!!

Era älskade kvinnor är andra klassens medborgare och möts av helt obegripliga hinder i sina liv tex:

- Vi kan inte gå ut ensamma på kvällen, vilket innebär enorma begränsningar! Det finns många som ändå går ut ensamma på kvällen. Men de är rädda! Din älskade mamma, fru eller syrra är rädd!... och skulle något (gud förbjude) hända så kan du ge dig faan på att många människor skulle tänka
"Jaa, så hemskt, men vad hade hon ute att göra vid den tiden på natten ensam?"
Halva befolkningen är rädda för att gå ut efter mörkrets inbrott!! Låter det som en militant fascist-stat?
Det händer i Sverige mina vänner, i sverige!

- Vi ligger fortfarande efter på löne-stegen!!

- Det finns fler manliga chefer som heter Göran än kvinnliga chefer i Sverige, världens mest jämnställda land.

- Nästan alla kvinnor har blivit sexuellt trackaserade någon gång och ofta tar vi på oss skulden.
Med andra ord så är sannolikheten stor att just din flickvän/syrra/mamma/dotter blivit utsatt för trackaserier av andra män. Hon har varit ledsen, känt skamm, mest troligt tagit på sig skulden
eftersom hon lever i ett samhälle som uppfostrat henne så.

-Om hon gifter sig så kommer hon mest troligt att vara den familjens "projektledare" se till att alla andra mår bra och om hon jobbar heltid även komma hem till ett andra heltidsjobb. Får hon dessutom barn så kommer hon att offra sin karriär och sina egna intressen medan hennes man kommer att ha kvar delar av sitt gamla liv. Som hemma-mamma kommer hon sedan oxå att hamna efter ekonomiskt.

- I minst vart 10:e hushåll blir kvinnor och barn misshandlade fysiskt och psykiskt. Har du en vän/dotter/eller syrra i denna tiondel? Om du ser teknen, agerar du??

- För att lyckas i arbetslivet får vi inte vara för känslosamma, inte flamsiga men heller inte för duktiga och frammåt - då blir vi obekväma.

Det sorgliga är att trots att ni (män) vet att din dotter/flickvän/mamma har såå mkt sämre möjligheter i livet så står ni inte på barikaderna. Istället är vi som upprör oss obekväma och onödigt arga...
Om samhället ska ändras måste män också börja bli upprörda!

Kärlek och harmoni!