Kåldolmar är målet

Ho hooo!
Här ekar det tomt! Både jag och TheMummy har kommit av oss lite i allt flyttkaos, vabb, jobb, läkarbesök, rensning av pryttlar och snöskottning. Allt har sin tid och jag hoppas vi kommer igång igen. Morsan är ju fantastiskt när hon tar sig an tangenterna och skriver ur huvudet...
Via mig blir det mest statusuppdateringar och gorm om vårdens inställning till sjuka kvinnor...
Men jag tror att även ämnen en skriver om har sin tid och i framtiden kan kampen med vården vara ett minne men inget jag låter ta plats när jag skriver eller lever mitt liv. Tids nog tar jag mig an de svåra, stora  frågorna igen. 
 
Nu bor TheMummy här. Vi går in på upploppet på den lägenhet som byggs åt henne på övervåningen. Badrummet är klart och vi njuter i badkaret. hela huset är fullt med grejor som ska flytta in i den lägenhet som snart är klar. Det är vår kallvinda som byggs om så alla våra grejor kommer att förvaras i grannens lagård tills vi kan bygga någon sorts förvaring i garaget som är i planeringsstadiet. Kort sagt: vi lever i ett kaos och det är meningslöst att käma emot. Allt strävar mot kaos, varför ska jag föra den fruktlösa kampen? Men bättre blir det när var sak hamnar på sin plats... om de hamnar på sin plats....
 
Snart stormar dessutom nästa snckare in som ska anpassa köket till mina handikapp. et står kommunen för men vill man ha matchande luckor så får man lägga emellan... De anpassar bara - punkt.
Så det blir mjukt blå luckor, vitt kakel, knoppar från 50-talet och en virrvarr-skiva som jag suktat efter i åratal. Det blir en ugn i brösthöjd och vi gräver djupt och unnar oss en induktionshäll. Släta, blå luckor och två stringhyllor ger mig lycka mitt i det ekonomiska/känslomässiga/fysiska kaoset. Snart nblir det verklighet även om vägen dit känns hopplös: Någon ska ju för bövelen vara och stöka I MITT KÖK hur länge som helst och vi får klara oss på hämtmat och flingor...typ. Men när det är över ska TheMummy laga kåldolmar. Det är målet, att få så lugnt omkring sig att kåldolmar känns som en bra idé till middag. Den kvällen blir det fest i det myiska huset kan jag meddela. Låt oss kalla det:
KÅLDOLMS-MÅLET! 
Då är vi i mål med det som ligger i pipen för denna vår i alla fall :)
Vad är era tankar om generationsboende? Bu eller bä? Dröm eller mardröm?
Jag har alltid drömt om detta.
Puss!
 


Tips till dig med smärta - tackla vården - MyMamman

Jösses vilket osammanhngande och spretigt inlägg jag lyckades knappa ihop igår då!
Så går det när en skriver i affekt...
Jag tycker att hela världen är full med kvinnor som har ont och som fått skamliga bemötanden av vården. Jag kan ur minnet räkna upp åtminstone ett dussin kvinnor som jag är bekant med eller känner till som har värk och som förutsätts ha psyiska problem, simulera eller vara ute efter tabletter. Kvinnor som sökt för allt från magsmärtor, värk, huvudvärk till ångest förminskas och erbjuds psykofarmaka istället för smärtlindring. I många fall är det helt rätt eftersom många, inklusive jag, blir trötta och får ångest/sömnproblem av sin smärta och för ytterligare några är det psykosomatiskt men av alla män jag känner som sökt för smärta har inte en enda blivit erbjuden stämningshöjjande tabletter. I deras fall kanske det hade behövts lika mycket men där är inte grundinställningen: Psykiska problem. Karlar har ont oavsett uppenbar orsak medan kvinnor, på vars kropp man inte finner en uppenbar orsak, antas "fokusera för mycket på sina krämpor". Detta missgynnar kvinnor med smärta till följd av sjukdom el skada och män som har psykosomatisk smärta. Båda grupper missgynnas men bara en förminskas och kränks generellt. För visst finns män som kränkts svårt av vården, självklart, men är de så många att det är ett strukturellt problem?? Jag vågar mig på att, utan forskarutbildning, tvivla...
 
Jag är helt på det klara med att kropp och själ hänger ihop. Många med smärta har nytta av träning, lägre tempo, mindre stress, Yoga, Mindfullness och KBT. Ytterligare några kanske behöver höra att de ska fokusera på det roliga i livet (även om jag tvivlar på att de är mer än någon enstaka). Jag har själv krigat mig till KBT, samtalsterapi, vattengympa, sjukgymnastik och träning på recept. Jag tar pauser på dagarna, jag håller på med mindfullness och varma bad. För att inte tala om att jag använder min tens-apparat, mitt bolltäcke OCH fokuserar på livets goda. Jag försöker behålla intressen, sociala kontakter och få en nypa frisk luft varje dag. Jag gör ofta saker som jag vet kommer att kosta i smärta men jag gör dem för att det är värt det. Vad vore livet utan en kort promenad, en god kopp kaffe eller en sen kväll med en god vän?
 
Så, jag argumenterar inte för att ingen skulle ha psykosomatisk smärta. Givetvis är måendet, kroppen och själen komplexa faktorer som samverkar. Men varför är ingen intresserad av att undersöka, hjälpa eller gå vidare med mina vänners problem? Hur kan det komma sig att alla dessa kvinnor ALLA antas ha psykiska problem? Detta trots att flera av dem, inklusive jag, HAR en diagnos som innehåller smärta. I mitt fall progressiv och kronisk smärta. Ni blir säkert överraskade att höra att det knappt forskas alls på EDS. Att många läkare inte vet vad det är och att ytterligare några tror att det är så ovanligt att de inte behöver lära sig om den.
 
Jag har en fantastisk läkare. Han tror mig och följer upp, han verkar bry sig. Jag bävar för dagen då jag inte får gå till honom längre... Men utöver honom så har jag ännu inte träffat en läkare som orkat bry sig. En del har till och med sagt rakt ut att patienter som jag ska man inte lägga så mycket energi på eftersom man ofta utreder i onödan... Till min doktor lägger jag en bra koordinator och en bra arbetsterapeut samt sjukgymnast. Jag har haft tur. Det har bara tagit fyra år att hitta rätt eller beroende på hur man räknar, ett helt liv.
 
Mina enda tips om du är en kvinna (eller man) som har ont är att söka vidare. Byt doktor tills du hittar en bra. Sök stöd i andra proffessioner som psykologer, kuratorer, arbetsterapeuter och sjukgymnaster som kan backa upp dig. Byt hälsocentral om du går bet, det har du rätt att göra. Maila eller sök upp experter. Bland de bästa tips jag fått har varit via mail från smärtläkare som engagerat sig utan att ta betalt. Jag har också lagt ut egna pengar på att åka till privatläkare men det håller inte i längden om en inte är rik. Jag sparade och lånade för att få min hjälp. Läkare som är duktiga på smärta är som regel också frikostiga med goda råd eftersom de vet att de är för få och att behovet är enormt. Vänner/familj/bekanta som orkar följa med till läkare osv samt förkämpar som orkar kämpa när en själv inte orkar hjälper. Mina föräldrar och make har betytt enormt och alla mina syskon har besökt akuten med mig vid något tillfälle. Se till att det finns vittnen när du besöker specialister ifall du skulle bli misstrodd, personer som bevittnar kränkningar.
 
Kanske finns det fler bland er läsare med goda råd för den som vill börja bena ut orsaken till sin smärta? Kommentera gärna! 


Kvinnor och vården - MyMamman

Jag var hos en kirurg förra veckan. Hen skulle kolla cirkulationen i mina ben och se om det går att göra något åt min värk. Jag vet inte varför jag låter det påverka mig. Jag har lämnat otaliga undersökningsrum med gråten i halsen. Detta var inget undantag. Det som skiljer sig från tidigare tillfällen är mitt motstånd mot att agera slagpåse för specialister, inom vården, som bestämt sig för att mina smärtor är psykiska innan de ens undersökt. Jag sitter inte längre med nedböjt huvuvd och blir psykiskt misshandlad under den korta tid de kan avvara till en kvinna med värk. Att jag har en tydlig diagnos spelar ingen roll för kirurg-hanne 60+ som inte behöver lära sig något utan har all viktig info i huvudet...
 
I det här fallet var det extremt. Hen kallade min remiss för en "halv-remiss". Mig veterligen finns inte sådana. Man antingen har en remiss eller är utan och då kallas man inte till kirurgen för att bli misstrodd.
Men eftersom ortopeden som skrev remissen var av samma skrot och korn så kan jag tänka mig att remissen inte var allt för övertygande. Så mycket räknade jag ut av användandet av den icke-existerande termen "halv-remiss". Kirurgen fortsatte med att påpeka att han inte kan något om EDS men han är ändå tveksam till min diagnos:
"De som har EDS brukar kunna lägga foten bakom huvudet och vika armarna i konstiga ställningar så..."
Jag svarade att det för det första inte är sant, man kan ha EDS utan att vara sjukligt överrörlig och för det andra så kan jag lägga foten bakom huvudet och fick full pott på överrörlighetstestet. Detta ignorerades helt och hen gick vidare till att prata om hur ofta smärta sitter i huvudet och att de med psykiska störningar är överrepresenterade...
Någonstans där fick jag nog och påtalade lugnt att jag varit i denna situation förrut, att jag som kvinna med värk ofta blir bemött så här och att det psykosomatiska spåret är väl utrett. Ingen psykiater/psykolog/kurator tror att jag skulle ha ångest om jag var smärtfri. Samtalterapin har jag dessutom slagits för att få och ser absolut fördelarna men nu är jag ju hos en kirurg. Fanns det  någon som var intresserad av att hjälpa till, undersöka närmare, klura på lösningar? Nej, det fanns det inte och på vägen hem hade jag en klump i magen. Klumpen växte och fick mig att ställa in en två-dagars smärtutredning i Umeå i veckan av rädsla att bli behandlad som skit igen. Den tiden ska bokas om så det är ingen fara men det är sådant som händer när man känner sig fullständigt punkterad. Denna vecka orkar jag inte med något mer ifrågasättande.
 
Däremot känner jag mig usel och pissig för att jag fegade ur på Umeå-trippen. Jag brukar inte ställa in utan vill hellre få det gjort. Nu tog jag den fega vägen och slickar mina sår till nästa kallelse. Kirurg-hanne 60+ lyckades alltså få mig ledsen, rädd för fler nöten med vården, osäker på mig själv och skam för att jag bangat på Umeå-resan...
 
Denna onda cirkel av kränkningar, otrevligt bemötande, skam och misstroende påverkar mer än man tror. Jag känner mig svag och usel för att jag inte orkar med ännu ett möte med vården efter detta fiasko.
 
Det värsta är att jag delar denna upplevelse med oerhört många kvinnor i min situation. Kvinna med värk - skriv ut stämningshöjjande för bövelen! (Vilket ofta behövs eftersom värk kan göra en deprimerad och ångestfylld men det försöker ofta bota följdsymptomen medan orsaken får härja fritt.
När man möter vården ofta och i de flesta fall blir bemött som en simulant med psykiska problem känner man sig lite, sårbar och värdelös. Med lite vanlig hederlig empati hade det kunnat undvikas.
Detta är en kvinnofråga!! Alla kan bli sjuka och när du blir det vill du att de kollar om något allvarligt är fel inte förutsätter "skrik och gnäll-sjukan" innan undersökning. Skärpning!!


Indien 5 Samtal om genus - TheMummy

Resan närmar sig sitt slut. Sista behandlingen fådd. I ärlighetens namn var jag lite otålig. Två timmar är en låååång massage och jag räknade ut att jag sammanlagt fått behandling, varav större delen någon typ av massage, i mer än ett dygn. Gott om tid att räkna under de två timmarna. De sista två dagarna har jag fått fotmassage, ja alltså inte då massage på fötterna, det har jag fått varje dag, utan massage med terapeutens fötter. Jag liggandes på en madrass på golvet och hon mer eller mindre hängandes i ett rep från taket.

 

Två manliga guider har kört på de utflykter jag varit ensam på. Tid för samtal i bilen. Trafiken är galen men det går i alla fall sakta. Jag frågade dem båda ”what about gender issues”?

 

Den ena berättade då för mig att regeringen rekommenderar 1-2 barn. Man får ha fler om man vill men det är svårt att försörja fler. Så uppfattade han frågan. Han var nybliven far och berättade lyckligt hur förundrad han var över att han som man blev trött av att hålla barnet en liten stund medan kvinnor/mammor kan hålla/sköta ett barn hur länge som helst. Han menade att dessa skillnader var kärlek. ”That´s love” att man kompletterar varandra så utmärkt som om någon hade tänkt ut det!

 

Den andre svarade på frågan på ett annat sätt. Han beskrev att sex är ”a big issue” i Indien. Det är brottsligt att ha sex före äktenskapet och man talar inte öppet om sex i familjen. Han menade att en större frihet och sexualundervisning skulle lösa problemet med våldtäkter.

 

Kvinnor förväntas skyla sig och få av dem går ute ensamma efter mörkrets inbrott. Det menade han, har sin självklara förklaring, eftersom det är farligt med de frustrerade männen.

 

Alkohol är inte heller bra tyckte han, det ligger bakom många våldtäkter.

 

På ett cafe med tv såg vi en lättklädd kvinna dansa över tvskärmen. ”Double standards” kommenterade jag. ”That´s tempting” kommenterade han.

 

Suck. Same old, same old. Mycket är annorlunda i Indien än i Sverige men slutshaming och victimblaming är gångbara argument även här och jag hade väl i sanningens namn inte förväntat mig annat.

 

Jag frågade om de har Pridefestivaler. Jodå, i riktigt stora städer och det sprider sig. Ett ljus i mörkret.

 

I behandlingscentret och behandlingsrummen på ayurvedacentret råder tystnad. Den rent av påbjuds. Behandlingsrummen har egna väggar men är öppna upp mot det höga, höga taket (ca 10 meter skulle jag tro). Det gör att man hör när någon talar i andra rum, men som sagt, tystnad påbjuden. Lågmält småprat vid något enstaka tillfälle. Utom, suck, utom en man som dag efter dag pratade på rätt så högljutt. Telefonabbonemang, arbete, lön, bla, bla, bla ……I have a contract with another operator called Telia. Svensk, javisst.

 

En annan svensk man berättade för mig att han kommit hit för att utmana sin ”comfortzone”. Sure, olja up yous ass might do that to you! Min komfortzon utmanades av att jag tidvis hade två asiatiska kvinnor som jobbade på min kropp. Ibland var båda dubbelvikta i en omöjlig arbetsställning för att massera mina ben där jag satt naken och oljig med en klut om huvet. Jag såg deras ryggar och fina håruppsättningar. Som om inte det var nog frågade dom lågmält: -Ok ma´m? Yes, det är väl klart att det är ok eller är det? Associerade till filmer om den koloniala tiden och kände kanske lite historiens vingslag. Jag vet, jag vet, dom är utbildade kvinnor och professionella men ändå. Alltså inte riktigt bekvämt i alla situationer och mina tankar som hade gott om utrymme, gick till de stora korsningarna. Den globala intersektionaliteten. Det var inte helt komfortabelt och jag vet inte om jag vill utmana gränsen till den zonen mer, snarare dra upp den tydligare så att jag ser strukturerna och förstår när jag utövar eller förutsätter makt.

 

Men hur som helst. Om Kerala säger man ”one time is not enough” och det kan nog vara sant. Strikt ayurvedaprogram med behandling och vegetarisk mat i två veckor har varit en fascinerande upplevelse, men inte en som jag skulle upprepa. Det finns så mycket att uppleva och kommer jag tillbaka blir det nog på något annat sätt. Roadtrip på vänster sida i kaoset tex.

 

Bacon är också gott. Och snickers (som ju är vegetariskt).

 

The Mummy



Indien 4 Bara skit - TheMummy

Antar att man blir less på min resedagbok men det händer så mycket spännande saker här att jag skriver igen.

 

Idag har jag mest tänkt på skit. Mina tankar har följt 5 linjer avseende detta ämne.

 

1.      Bland de uppträdanden som bjöds på nyårsaftonen fanns ett där ett gäng karlar i olika åldrar under en halvtimmes tid ägnade sig åt att banka skiten ur var sin trumma. Det var ingen musikalisk upplevelse att eftertrakta. Jag fann inget mönster och väldigt lite variation i det hela men det fanns utan veckan någon slags traditionell poäng. En eloge dock, till den fantastiska uthålligheten. Det fanns även killar med grytlock. Dom var lika uthålliga men hade relativt lätta instrument så det var inte lika imponerande.

 

 

2.      Det sket sig också för eldslukaren när hans navelhår fattade eld. Han fann sig snabbt, släckte branden och bjöd sedan på ett fantastiskt uppträdande.

 

 

3.      Sket sig gjorde det också för dansösen i någon traditionell dans. Hennes överjordiskt stora och dekorerade hatt ramlade av under uppträdandet. Jag tyckte synd om henne. Alla dansare, och det var många grupper av olika slag, gjorde fantastiska framträdanden.

 

 

4.      Om man tar en promenad på stranden några hundra meter bort träffar man på män i olika åldrar som sitter på huk på stranden och skiter. Dom låter sig inte generas utan sitter lugnt kvar när man går förbi. Under en promenad kan man träffa på en 4-5 stycken. Självklart måste man få skita på sin egen strand och jag har ingenting att säga om det, men det är svårt att inte kasta minsta lilla blick. Dom hälsar dock inte som andra man möter men en nick och good evening. Det är som skönt kan jag tycka. Dom gör sina grejor på ställen där havet några timmar senare har sköljt bort det hela.

 

 

5.      Jag har varit i purgatory. Min dag av purgation i mitt behandlingsprogram har genomlevts. Det innebar att jag fick någonting som var obeskrivligt äckligt som skulle blandas i ett glas varmt vatten och drickas. Sedan var det bara att ta det lugnt och vänta. Jag behövde inte vänta länge och tillbringade i stort sett natten på toaletten där reningen hade sin gång. Det råder inga tvivel om att jag blev grundligt renad. Dagen efter var jag totalt matt och orkade inte ens gå till min behandling. Men det tar sig sa räven!

 

 

Annat spännande är att jag idag fått en ögonrening. De lade typ kitt i en ring kring ögonen, hällde i olja och sedan skulle jag ligga med öppna ögon i 5 minuter. Om ni undrar kan man se genom olja men världen blir ganska konstig.

 

 

Sedan blåste de rök i mina öron genom ett långt rör. Öronrening. Detta var alltså plus all den massage jag dagligen får. Lyxigt eller hur!

 

Ni förstår att det är otroligt spännande att gå till sin behandling varje dag!

 

The Mummy 



Recap 2014 - med facit i hand - MyMamman

Gjorde du något 2014 som du aldrig gjort förut? Jag har gått utan ersättning, sjukpenning, lön d.v.s. pengar stora delar av året och jag har, med en hel del hjälp, klarat det även om det ofta sett mörkt ut. Tack kära familj för ert stöd!! Jag har jobbat extra sedan jag var 13år och varit arbetslös i totalt två månader sedan dess. Nu är jag sjukskriven utan ersättning på obestämd tid... SCARY!

Genomdrev du någon stor förändring? Jag bestämde mig för att gå till botten med min värk, kosta vad det kosta ville och nu sitter jag här med ett namn på mina problem. Vägen var gropig och jag blev avfärdad fler gånger än jag minns och det var mödan värt.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Japp min svägerska och några till men det som jag minns tydligast är de barn som inte blev till eller som inte överlevde. Mitt hjärta gråter med dem som inte fick bli föräldrar 2014.

Vilket datum från år 2014 kommer du alltid att minnas? Den sjuttonde maj då jag träffade en norsk läkare som vågade uttala sig tydligt kring mina fysiska problem. Jag grät av både sorg och lättnad.

Dog någon som stod dig nära? Nej och jag tackar Gudrun av hela mitt hjärta!

Vilka länder besökte du? Det var ett hemmakärt år och jag har inte orkat resa

Bästa köpet? Min eloped som gav mig frihet och mina skor med massor med dämpning som gjorde det möjligt att gå kortare sträckor. Många bäckar små hjälper MyMamman att gå...

Gjorde någonting dig riktigt glad? Två i min närhet blev gravida och jag gladdes oerhört med dem. En kär vän fick äntligen sjukersättning efter många års kamp, min mamma bestämde sig för att flytta in hos oss, lillebror blev kär och jag fortsatte vara kär i maken min!

Saknar du något under år 2014 som du vill ha år 2015? Rörlighet och sömn/vila, att dansa och att massera. KREATIVITET

Vad önskar du att du gjort mer?  Skrattat, vilat/sovit, talat om för mina älskade att de är älskade och varit kreativ. Bloggat.

Vad önskar du att du gjort mindre? Mindre tid på sjukhus och mindre klagande på mig själv. Jag måste hitta tillbaka till en plats där jag accepterar och tycker om mig själv. Det låter flummigt men självkänslan har varit min största akilleshäl. Stressat

Favoritprogram på TV? Ser bara Carl-Bertil Jonsson på Tv en gång per år resten är netflix och dvd-boxar men några favoriter: Sherlock, Teen Wolf, Supernatural, Bitten och många, många, många, många fler!

Bästa boken du läste i år? "Ett eget rum" av Virginia Woolf. En underbar läs-upplevelse som kvinna, feminist och människa.

Största musikaliska upptäckten? "Heat" och mina barns försök på "Blinka lilla"

Vad var din största framgång på jobbet 2014? Det enda jobb jag gjorde var mina studier och det gick bra tills jag blev sjukskriven. Jag var hemma med tvillingar och klarade heltidsstudier vilket var en framgång men också riktigt dumt. Ett effektivt sätt att rusa in i väggen...

Största framgång på det privata planet? En djupare och mer innerlig relation med lillasyster - det kallar jag framgång av bästa sort!

Största misstaget? Att vara hemma med barn på heltid och plugga heltid i kombination med värk.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ledsnare. Min diagnos och rullstolen satte igång en kris i mitt liv men krisen har känts nödvändig och viktig. Sorg kan vara produktiv och ledsenhet kan vara nyttigt. Dessutom ryms ju andra känslor där tillsammans med det ledsna.

Vad spenderade du mest pengar på? Mat, men förrutom det så borde jag nog ha köpt mindre pysseltidningar. En onödig utgift som jag har svårt att avvara.

Något du önskade dig och fick? Lila slingor i håret, en röd eloped, en fondvägg i vardagsrummet och en bra förskola till barnen

Något du önskade dig och inte fick? Massor med bebisar och en hund. Don´t judge!!

Vad gjorde du på din födelsedag 2014? Gick på loppis medan vardagsrummet tapetserades i en galen, blå tapet

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? En bättre sjukvård, bättre mediciner och om jag hittat min identitet bortom prestationer och duktighet. Något jag jobbar på och tänker satsa på 2015

Vad fick dig att må bra? Mina barn, den nya tapeten, min make, mina föräldrar och mina syskon, vattengympa, Virginia Woolf, Gudrun Schyman, Polly Rocks och Hallumi

Vem saknade du? Min moster och min make när han reste, lillebror som flyttade till huvudstaden

De bästa nya människorna du träffade? Brorsans nya kärlek, min arbetsterapeut

Mest stolt över? Mina barn - de är solarna  mitt liv 

Högsta önskan just nu? Jag bortser från de självklara: Min hälsa, många barn. Istället är jag ytlig och önskar mig dreadlocks...

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?  Jag ska inte underskatta min egen kris och försöka att vara snäll mot mig själv. Jag duger och har rätt till lycka även om jag inte kan jobba eller ens gå.

 

2015 ska jag vila, ta hand om min kropp, tänka efter kring ekonomi och ge utlopp för mer kreativitet!!



Indien 3 - TheMummy

Jag hade tänkt skriva om mat men det får bero. Aptiten har gått ner något, kanske beror det på detta att jag inte är så sugen på skriva om just mat. Men trust me, det finns konstiga grejer!

 

Språket är svårt, det beror på flera saker tror jag, tempot, accenten och att de faktiskt inte talar engelska som jag är van det.

 

Andra språkfunderingar som uppstått mer från andra hållet, dvs hur jag ska uttrycka mig är tex följande. Ni vet hur mycket man tänker på en millisekund när man försöker hitta rätt uttryck på engelska. När jag skulle berätta för doktorn att jag hade svamp på tånaglarna hann jag tänka så här. ”Swamp”, nja inte alls korrekt, bara liknande, typ ljudhärmande. Mushrooms, inte heller bra, det är ju sånt som man gör soppa på och smörsteker och det vill jag inte ens tänka på att göra med det som finns under mina tånaglar. (Sorry, det här blev ju superäckligt). Jag fastnade vid fungus som verkade gå hem.

 

Det kryllar av människor med väldigt enkla sysslor som tex vakten som står vid trappen som leder ner mot stranden. Efter att vi setts ett antal gånger fick jag som en impuls att jag ville säga något lite annorlunda och mer riktat till honom som person, än ”morning” eller ”evening”. Han stod där i solgasset i full uniform, strumpor och skor. Det som kom för mig var ”you look hot” men jag hejdade mig i god tid. Ni vet, man hinner tänka mycket på en millisekund.

 

Min terapeut försökte idag fråga mig om jag ville ha en kudde under knäna. Hon gjorde upprepade försök med ”fillow” och jag kunde för mitt liv inte dechiffrera detta förrän hon gestikulerat en hel del.

 

Nu har jag fått två nya skumma behandlingar, men sköna minsann. Igår fick jag massage som vanligt och ni vet hur omfattande den är. Sedan klistrade dom fast en strut på mitt huvud och hällde i ”medicated oil” som var kropsstempererad. Så satt jag i 20 minuter, naken och oljig, medan min terapeut höll armen beskyddande runt mina axlar. Det känns skönt att det inte är dokumenterat i bild.

 

Jag har också fått behandling med olja! Surprise! Liggande på ett träbord med avtappning vid fötterna hällde två terapeuter kroppsvarm olja över mig, sida för sida. Här gick det inte åt några liter eller så, det jag kunde se var ungefär två tiolitershinkar. Det tog en bra stund. De stod på var sin sida och följde varandras rörelser upp och ner för kroppen och extremiteterna hällandes rikligt med olja. Det var inte lätt att vända sig när det var dags. Jag var som en smörklick på en het potatis och vi fick hjälpas åt att styra till det hela. När jag vara i position lade de små tygbitar strategiskt tex under stjärten som stoppar, ungefär som ett vedträ bakom ett hjul. När jag låg på mage spände jag mig för att ligga kvar men kom sedan på att det borde vara deras uppgift att se till att jag inte helt enkelt halkade ner och slurpade ut genom det lilla hålet längst ner.

 

Som final på denna behandling fick jag smal fillow under nacken så att huvudet lutades bakåt. Det satt ett kärl i ett rep i taket och det var fyllt med, gissa om ni kan, varm olja. Längst ner i kärlet fanns ett litet hål där det kom en smal stråle. Min terapeut satt nu tyst vid mitt huvud och styrde strålen fram och tillbaka över min panna medan oljan rann ner i mitt hår. Detta försiggick i ungefär en halvtimme. Medhjälparen fyllde på olja när det behövdes. Jag somnade.

 

Ni förstår. Det är inte lätt att tvätta håret. Det går åt en massa schampo och varmvattnet i min lilla beredare räcker inte alls till. Man får planera.

 

Ikväll, stor fest till vilken jag är högtidligen inbjuden. Dom har som sagt fixat sedan igår. En kille i alldeles för varma kläder för klimatet och uppgiften om det hade varit jag, bar kartonger med öl hela tiden medan jag åt lunch. Lovande. Men jag får som inte dricka alkohol för doktorn eller ………..

 

The Mummy